82 af löje och persifflage, som endast tillhör komedien. Hennes rörelser och gester äro starka, men något hårda. Hennes klädsel tål förbättring. Hennes figur synes nu, vid ungefär 40 års ålder, göra Jasons trolöshet ursäktlig. Hon är den största af våra aktriser —■ till växten». En konflikt af mera hotande dimensioner uppstod några dagar sednare mellan dramatiska teaterns båda stormän, Ahlgren och De Broen. Den 25 Juli hände nem-ligen De Broen den ledsamheten, att vid ingången till storkyrkan, efter någon häftig ordvexling med vakten, blifva förd i arrest. Detta gaf hans öfriga kamrater vid dramatiska teatern, som förut voro missnöjda med hans förhållande den 22 Juli, anledning att finna ett nytt skäl att ogilla hans uppförande, ehuru han sjelf påstod sig vara ganska oskyldig. Ahlgren passade också på och föreslog att utskottet skulle gifva De Broen en allvarsam skrapa, med den tillsägelse, att om sådant hände honom en gång till, så komme han att utstrykas ur utskottet och från den dramatiska teatern. — Detta var nu blott för att lemna luft åt en qväfd hämdkänsla. Ty några dagar förut, då en träta uppstått mellan Björn och Ahlgren med anledning af en röle, som författaren 2:ne gånger lemnat åt den senare och 3:ne gånger åt den förre, och vid hvilken Ahlgren på ett mycket groft sätt uppfört sig mot Björn, som ville åt honom afstå rölen, hade De Broen hos direktionen anmält, att, om ingen hjelp kunde finnas emot Ahlgrens »insolenta bemötande», hade hela dramatiska teatern kommit öfverens att ej vidare göra tjenst med honom. »En häftig strid har vid samma tid uppväxt emellan aktriserna vid dramatiska teatern, som hotar med allvarsamma följder, emedan den ej angår mindre än deras relativa värde uti talent och en intact re-putation», yttrar Clewberg. Förhållandet var detta. Af de loger, som vid fransyska spektaklerna gemenligen voro toma, hade direktionen lemnat dramatiska teatern tvän-ne, en på 2:dra och en på 3:dje raden. M:lle Löv och fru Marcadet intogo merän-dels den förra och de mindre aktriserna den sednare. Men vid det sist gifna spektaklet hade fru Hæffner och m:lle Götz vågat att i den förra logen söka sig en plats, emedan någon sådan ej fanns i den sednare. M:lle Löv inkom strax efter dem och blef på det högsta »choquerad», ej öfver fru Hæffners, men öfver m:lle Götz’s djerfhet. Hon beklagade sig högt deröfver med begäran att direktionen ville utstaka hvars och ens plats på det sätt, att de, som hade de första employs och den största talent, fingo logen på 2:dra raden, men att de isynnerhet blefve befriade från deras grannskap, som hafva en mera »equi-voque reputation». Härvid gjorde direktionen den föreställning, »att som reglementet icke utstakar någon större eller mindre employ, att som publiken ensam är domare öfver talenter och m:lle Götz haft den lyckan att behaga allmänheten, att som det dessutom vore för direktionen ganska vådligt att undersöka och afmäta vidden af hvars och ens dygd, så kunde för närvarande ej annat arrangement vidtagas än att de, som hafva till 3/4:dels lott, ega rättighet till den ena och de öfriga till den ändra logen, och att för öfrigt hvars och ens platser berodde på huru tidigt man infann sig på spektaklet». Af de underrättelser, som under åren 1789—90 ingingo till konungen, finnas endast få och sparsamma utdrag qvar. De äro afgifna, ej af Clewberg, utan af ordningsmannen vid dramatiska teatern Nils Sparrschöld. »Nyheterna» hafva upphört, hvad som finnes i behåll förekommer under rubrik af dels »Relation om hvad som vid svenska dramatiska teatern förefallit», dels »utdrag af dramatiska teaterns dagbok» dels ock af »protokoller vid teaterns sammankomster». Nils Birger Sparrschöld var född 1763, blef e. o. kanslist 1786 och 1788 ordningsman vid dramatiska teatern. Han både författade, bearbetade och öfversatte åtskilliga teaterpjeser. Vid teatern hade han vid 25 års ålder fått det föga behagliga uppdraget att vara ordningsman för ett sällskap, som ej önskade någon ordning och inom hvilket flera funnos, som ville vara, om ej andras, dock alltid sina egna herrar. Att vara närmaste förman för personer, hvilka ej en gång ansågo sig böra lyda direktionens befallningar, utan endast dem, som utgingo från konungens egen hand, i sanning, det ville icke så litet till att gå i land med en sådan befattning! Också synes han hafva varit hjert/gt ha