96 morgon, på samma gång han sirligt bugande framgled till hennes guldstickade paradbädd, kunde framläspa någon ny upplösning af gåtan, som hennes medtäflarinna, den sköna Lucinde, icke hört. Mon Dieu, Fröken Taube, kungens förklarade älskarinna, och som till på köpet endast såg karlar i sin salon och varit nog djerf att motsätta sig den nya coiffuren å 1’anglaise, det var ju himmelsskriande att en ung adelsman kunde taga hennes parti! Han var, förmälde några, en hessisk äfventyrare, som knapt hade kläderna på kroppen, men som väntade att hennes son en gång i tiden skulle blifva hessisk landt-grefve. Andra sökte med ännu större säkerhet leda i bevis att det icke kunde vara någon annan än en af hennes forna till-bedjare som ännu brann af försmådd kärlek ; andra, att den unge mannen glömt att låta visitera sina ressaker vid Norrmalms tull och trott att kavaljererne varit simple beslagskarlar. Emellertid måste man nöja sig med det lilla man fått veta, ty kungen, berättades det, hade, så snart historierna kommit till hans kunskap, förbjudit de der-uti deltagande att vidare orda derom, vid straff att de i annat fall skulle dragas till ansvar för slottsrätten derför att de blottat värjorna på ett allmänt ställe. De som voro mest intresserade af att få närmare reda på den unge mannens stånd och vilkor, voro naturligtvis delta-garne i skämtet med honom. Isynnerhet Meyersdorff och Laforme ansträngde alla sina krafter för att i tysthet utforska hans närmare omständigheter. Meyersdorff derför att han kände ett okufligt begär att omigen få förnya fäktlektionen, och Laforme derför att han fått något att tänka på och något nytt att tala om. Men deras möda hade hittills varit fåfäng. Någon patrull hade aldrig hörts af; ropet derom hade endast varit falskt allarm. Då de en stund efteråt åter infunnit sig, var den unge mannen försvunnen och Bisot hade endast omtalat för dem, att den, som de sökte, i vredesmod och under flere hotelser mot Meyersdorff aflägsnat sig uppåt Vesterlånggatan. På intet af de mera anständiga värdshusen, som Laforme uttryckte sig, hade han tagit qvarter. De båda vännerna sutto, aftonen samma dag som tilldragelsen egt rum i Kungsträdgården inbegripne i ett samtal rörande de ansträngningar som de för denna sak underkastat sig. »Det är min olycka», sade Meyersdorff »att den lymmeln var adelsman och att jag således inte tordes röra honom på ett offentligt ställe, annars skulle jag parbleu långt förut folat af med honom så att vi icke längre behöft bråka våra hjernor för hans skull» ? »Hans långa skräpsko till följeslagare var ma foi superbe; — hörde du hvad han sade åt mig?» »Nej, jag såg ej att ni voro i något samtal.» »Jo, det var just som vi kommit ut på gatan. — Jag skrattade åt hans skor med de stora remmarne uti — ha, ha, ha, då hördes något, alldeles som när man hårdt gnider tvenne murkna trän mot hvarandra, ’jag bär mitt hår sådant det är, utan att mjöla det fullt eller binda upp det bakom öronen’, hväste han så att alla månglerskorna hörde det, Tar rent lintyg när jag behöfver och icke blott för syns skull, brukar skor, som täcka mina fotter och äro stadiga och starka att gå på — och hvad stekspettet angår, har jag satt sådana kramsfåglar som munsiör på det förr en gång’. »Nå, du gaf honom väl med flatan, sedan ni kommit ett stycke uppåt österlånggatan?» »Helas! Tillfället gick ur händerna på mig, jag träffade mäster Lafont på vägen och kunde icke underlåta att.gifva honom en dugtig etyd, för hans sätt att instufva gens de qualité i en sådan öl korg som hans kaffehus nu är — men ack hur litet folket förstår att lefva i detta landet!» »Hvilken åtskillnad mellan våra värdshus och dem i Paris» sade Meyersdorff i det han blåste dammet från sina man-chetter och varsamt skrufvade hatten ännu mer på sned för att icke skämma peruken. »Mins du då par exemple 1’hotel Im-perial vid Rue du tour, 1’hotel Anjou vid rue dauphin och, verte et bleu, i första rummet 1’hotel d’Andraque vid rue tournon? »Hélas! Ces jours de fète, ils sont pas-sés», suckade Meyersdorff, »annat folk än af condition vågade parbleu icke visa sig på ett dylikt ställe —• men här, hur är det väl här ? —- Guillemofs, Lafonfs, Allardi’s, Thuron’s och hvad alla dessa heta äro ju rigtiga öl-