Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nr 3. Mars
- Carl Svenske, af författaren till en Framtidssaga. V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
krogar, der all inbördes, politesse är
bannlyst och menniskor af distinktion knapt
kunna visa sig utan att näsvisa ungdomar eller
snuskiga krämare hänga sig i öronen på
dem. — Ah! Paris, vive Paris, vive la
France!»
»Tyvärr har du alldeles rätt, min vän,
och jag har varit till min olycka alldeles
för länge i det här björnlandèt, der man
antingen skall slåss och rifvas hela dagen
eller också blanda sig i statssaker och skaffa
sig alla möjliga intriger på halsen».
»Parbleu, att slåss med gentilshommes
härdar själen», svarade Meyersdorff, med
en sjelfbelåten min — »men apropos
statssaker har du hört något om republikens
nu varande tillstånd eller hur våra vänner
må i det Secretas Secretissimum?»
»I förrgår lär det hafva ovägt temligen
lika. — Den gamle räfven Akerhjelm gör
ett envisare motstånd än vanligt och vår
vän kanslipresidenten torde enligt min
ringa tanke icke vara den man, som sjelf kan
beherrska de andar han framkallat».
»Än det fjerde ståndet, med deras vise?»
»Westerhof eller Håkansson?»
»Kan man tänka på skrifsudden då
talmannen är i fråga?»
»Kan vara sannt pro forma, men de
facto . ...»
»Penningefrågan menar du? — Då äro
båda lika och taga från båda sidor; hvad
konsten att få dem till sina vänner
vidkommer äfven lika; och begge två hafva
ma fpi lika stort privilegium som någon af
deras ståndsbröder, att icke taga skäl».
»Enfin — jag frågar efter ståndet i
gemen».
»Hur kan man väl framställa en sådan
fråga? — När vilja bönderna hafva
skyldigheter utan rättigheter ? Om en klok karl,
un homme de prudence, säger till dem att
vi skola söka återresa oss ur vårt elände
och återvinna hvad ryssen röfvat från oss,
heter det alltid: »att ridderskapet och
adeln som bäst vet deras stora nöd borde
gripa allmogen under armarne och hjelpa
dem till fredens bevarande — samt att Gud
måtte styrka enigheten och rättvisan —
att de helt visst skola göra hvad de förmå
om Gud gifver dem styrkan dertill o. s. v.»
»Så länge vi icke hafva dem i det
sekreta, är det emellertid endast med *
talmannen man har att göra, och han kan
vägas upp ännu en gång».
»Blott kungen ville gifva med sig följde
nog den råmande boskapen; men så länge
en viss dam är af annan tanke, är det
fåfängt att bygga någon plan på de der
be-starne. Men hvilka damer komma der
borta mellan träden?», af bröt han sig, i
det han vinkade åt Meijersdorff att stiga
upp.
»Ah, mon Dieu, la belle Ulrique», sade
denne i det han skyndsamt reste sig.
»Ah! — La belle est connue, en ny
eröfring», läspade Laforme i det han satte
hatten under armen och gjorde sig redo
att lemna sin vän som närmade sig de
båda damerna till mötes. »Je suis votre
très humble serviteur, monsieur!»
»Skall mon ami aflägsna sig så tvärt?»
»Verte bleu, vi kunna ju icke alla
hinna till Corinten och jag afstår åt dig
de sköna, liksom jag skulle önska se dig
afstå åt mig den bästa biten af mäster
Le-martins tryffelpastejer».
»Certainement, mon ami; — men en
avant!»
Laforme tycktes hafva uttömt all sin
tvekan i orden, ty han följde sin vän fullt
ut lika ifrigt som om han tyckt sig se
de båda damerna under det att de närmade
sig antaga formen af den rykande pastejen.
Det var en förtjusande tafla, som tedde
sig för deras blickar, då de framträdde ur
den mörka löfsal, der de hittills ostörda af
de promenerandes blickar fått utbyta sina
tankar. Kungsträdgården, liksom nu den
förnäma verldens mötesplats, sträckte sig
denna tid från Hamngatan ned till
Arsenalen, hvilken söder om Arsenalsgatan
uppsträckte sina tornspiror. Påhalla sidor
om-gafs han af en hög tegelmur, på hvilken
funnos större portar i norr och söder, samt
mindre på långsidorna.
Mycket folk var denna afton samladt
i de breda alléerna, hvilka just började ikläda
sig sommarskruden. En nyligen uppsatt
byst af konungen i hvit marmor samt fyra
kastanieträd, som han sjelf med egen hand
planterat och hvilka voro de första i sitt
slag som växte på svensk jord, var dagens
hufvudsakliga lockmedel.
Men vi återvända till våra kavaljerer.
»Hvilken stor lycka att få se min
nådiga friherrinna redan så pass återstäld
efter det ledsamma äfventyret på
Norr-malmstorg i går afton», sade Meijersdorff
i det han närmade sig och med sina allra
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Sep 27 18:33:49 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nu/1876/0105.html