139 Procul este! Gå tyst och andaktsfull förbi! Stör ej den höga själ som lider! Den ensamhet, hon dväljes i, Gudomlig är som hennes strider. Den fläck, der blixten slagit ned, Var helig under Romas dagar; Du kränker helgedomens fred, Om, oinvigde, der du klagar. C. D. af Wirsén. Indianerna i N o r d - A ni e r i k a. Man må nu hafva hvilka åsigter som helst med afseende å den hvita racens berättigande, att, för sig sjelfva och den slags civilisation som följer i dess spår, allt längre och längre drifva undan -den nordamerikanska kontinentens ursprungliga bebyggare, indianerna, men ganska säkert är det, att man icke utan ett visst vemod följer den gradvisa undergång till hvilken den är dömd. Man har klandrat indianerna för en större oemottaglighet för civiliserande sysselsättningar, och på denna grund har mången kallblodigt brutit stafven öfver hvarje deras berättigande till ens delar af det land som de en gång i tiden ensamma voro i besittning af, men dels hafva redan en mängd indianer kastat bågen och tomahawken för att i stället gripa till yxan och plogen, dels får man väl icke glömma att det är sekelgamla traditioner, som den hvita civilisationen härvidlag skall undanrödja, traditioner för hvilka den röde mannen hyser den djupaste vördnad. Men den lilla civilisation söm man lyckats bibringa dem, skall, lika litet som det medlidande man kan framkalla, förmå rädda den röda racen, sådan den framstod i sitt ursprungliga skick, från undergång. De indianer, som nu finnas qvar i Nordamerika, kunna till en början indelas i trenne stora klasser: Den första, omfattande de absolut vilda, och som icke visa större tillmötesgående än att af regeringsagentema mottaga födoämnen och filtar; Den andra, omfattande indianer öfver-tygade om arbetets nödvändighet, och med större eller mindre villighet fogande sig i detsamma och i hufvudsak följande rege-ringsagenternas råd, samt Den tredje, omfattande indianer, redan i besittning af land samt i och för åkerbruks drifvande. nödiga materialier. Såsom hörande till den första klassen kan man räkna ett antal af 98,008 indianer, hvilka sålunda fördela sig på de olika stammarna: 46,663 utaf den omkring 53,000 man starka Sioux-stammen; 420 Mandans: 1,620 Gros Ventres; 4,200 Crows; 5,450 Blackfeet, Bloods och Piegans; 6,153 Utes i Colorado och New Mexico; 9,057 Apaches i New Mexico och Arizona; 2,000 Navajoes i New Mexico; 4,975 Kiowas och Comanches; 6,318 Cheyennes och Arapahoes; 5,352 Chippewas; 300 Nez Percés; 2,600 Shoshones och Bannacks. Alla dessa indianer äro fullkomligt oberörda af den missionsverksamhet, som trängt sig in bland dem, och det är hufvudsakli-gen från denna klass, som man kan vänta sig några fiendtligheter, och som sålunda nödvändiggör de militära utposterna invid indianreservationerna (land som regeringen afsatt till deras uteslutande användande och hvilket de icke få lemna utan ett pass från befalhafvaren). Men de rent fiendtliga elementerna af denna klass äro emellertid så strödda kring, att något större indiankrig, som kunde komma att blifva af någon hotande karakter svårligen låter tänka sig. Såsom hörande till den andra klassen kan man räkna ett antal af 52,113 indianer, hvilka fördela sig på följande sätt uppå de olika stammarna: 5,769 Chippewas och Menomonees; 338 Sac och Fox; 4,622 Sioux, 730 Poncas och 975 Arie-karees; 3,289 Pawnees, Omahas, Otoes samt Sac och Fox i Nebraska; 1,829 Flatheads i Montana; 2,700 uppblandade Shoshones,