Fördunklingen. En sådan själ du säg i inga ögon Som i de två.. De äro släckta nu, om ej de lysa Högt i det blå. Igenom fönstret blicka tvenne stjernor Nu in hvar q väll. Långt klarare ha fordom dessa ögon Lyst opp mitt tjäll. Men skulle nu de lysa mindre' klara Från himlens borg, ♦Det kommer af två stora, varma tårar, Som se min sorg. C. W. Bottiger. Bland Bränningame. Af Claes Lundin. V. Från Yngve till Alrik. (Forts, och slut från föreg. häfte). Tag mig i famn, bror Alrik! Gör det åt minstone i andanom, om dina kroppsliga armar ej räcka ända hit. Kuren har haft en underbar verkan på mig, och det utan att jag just varit särdeles samvetsgrann i uppfyllandet af mina badgästpligter. Jag är frisk, vet du, riktigt genomgående frisk. Du menar kanske, att jag aldrig varit annorlunda. Jo, du, jag var långt från frisk, när jag for hit. Då såg jag nästan allt i mörkgrönt, hvilket är något helt annat än hoppets ljusgröna färg. Det var till och med ej långt från svart, som naturligtvis är värst af allt. Nu skådar jag verlden i rosenrödt, som man lärt mig skall vara den fördelaktigaste färgen. Öfver hela min omgifning ligger det älskvärdaste rosenskimmer. Jag tycker att de gamla baderskorna se riktigt bra ut, och, hvad ännu underligare är, jag finner friherrinnan Klin-‘genmalm och hennes sju fröknar nästan älskvärda. .Det förargar mig ej längre att se på fru Renner och herr Renner och deras två långa pojkar. Pontus och Eberhard hafva för länge sedan rest härifrån. Annars skulle jag kanske finna mig till och med i deras sällskap, det vill dock säga endast som hastigast, i förbigående och för att visa, det jag icke är någon men-niskohatare. Jag har verkligen bättre sällskap, det kan jag försäkra dig. Gamle Her-lefsson är visst icke så tråkig, som jag före-stälde mig. Hans fru är ett riktigt utmärkt fruntimmer och . . . men jag bör kanske tala om för dig, huru jag kommit att se menniskorna i denne fördelaktige dager. Mitt senaste bref slutade med besöket i Bredgrund. Jag minnes det mycket väl, ty det var under seglingen derifrån som jag skref till dig. Du erinrar dig kanske, att det var blott några orediga rader med blyerts på lösa blad. Jag ref dem ur min anteckningsbok och skickade sedan af dem härifrån utan någon upputsning samt också utan något tillägg, ehuru jag redan då haft god anledning till en lång och temli-gen innehållsrik efterskrift. Då var jag intagen af den storartade naturen omkring mig och af min egen fri 10