lifvande på samma gång som en utvidgning af den gamla verstekniken. Det är isynnerhet genom deklamationspausernas förläggande på annat ställe än verscesuren som den vittra omvexlingen och fulltonigheten vunnits. Vi hafva något utförligt uppehållit oss vid öfversättningen, icke blott för dess erkända utmärkthet utan i synnerhet för att uppvisa hvari denna egentligen består och med detsamma påpeka, huru studiet af våra gamla skalder kan i viss mån verka väckande och befruktande äfven på nutidens diktkonst. Om också den formella synpunkten härvid blir hufvudsak, torde dock mycket godt äfven ur denna vara att hemta, just derför att vår diktkonst behöfver renas från åtskilliga osunda beståndsdelar och återföras till den enkelhet, smidighet och klarhet som måste erkännas vara de gamla mästarnes osvikliga egenskaper. Lundin, Cl., Ströftåg här och der i Sverige. (Sthm 1875. Pris: 2 kr. 50 öre.) Det är ej någon urminnes tid sedan man i svenska litteraturen kunde få läsa resebeskrifningar och skildringar från alla möjliga länder, både inom och utom Europa, många till och med skrifna af svenskar, men deremot förgäfves letade efter sådana öfver vårt eget land, om ej möjligen en eller annan öfversatt från något främmande språk och full med skefheter eller oriktigheter. Detta kosmopolitiska intresse, pa-radt med förakt för allt inhemskt, har, gudilof, allt mer dragit sig undan och lemnat rum för tänkesätt som, åtminstone i någon mån, kunna kallas fosterländska. Vi hafva allt mer lärt oss inse, vi svenskar, att ingen blir aktad' af andra som ej aktar och håller på sig sjelf; och att akta sig sjelf utan att känna sin individualitet som folk, sin natur och sitt lif — det kan ingen nation. Således — för sjelf kännedomen behöfvas skildringar och undersökningar af folk och land, både vetenskapliga och mer folkliga. Derför äro böcker sådana som den nu föreliggande så kärkomna; ty de öppna ögonen på folk i allmänhet, de lära läsaren att se och älska hvad han aldrig borde glömma: det egna fosterlandet. Förf, har rest med vaket sinne och varmt hjerta; han har sett sig omkring ganska vidt, från Södertelje till »sydsven-skarne», och från dem öfver vestkusten och Vermland ända till Runn. Det har ej varit hans mening att lemna annat än re seintryck; men som vi veta kunna dessa ögonblicksbilder vara ofantligt olika till värde, allt efter som tecknaren förstår att ställa instrumentet och välja synpunkten. Förf, skrifver ej alltid »blot til lyst», utan lem-nar oss här och hvar värderika inblickar i vårt kulturlif, sådant det gör sig gällande vid storverkstäderna i de kommunala inrättningarna, i samfärdseln och folklifvet. Och allt detta sker på ett anspråkslöst sätt, utan hög vigtiga miner eller stora förberedelser, blott med ett lätt grepp, en kastning i samtalet. Det torde ej särskildt behöfva framhållas att förf, stil utmärker sig genom sin friskhet och sitt goda lynne, egenskaper som göra att man gerna följer honom ehvart det bär, alldeles som dessa oskattbara egenskaper i umgänget låta oss finna behag i ett sällskap, äfven om detta ej alltid skulle hafva idel »perlor och diamanter» af vetande eller 'fantasi att bjuda på. —rn. Lösa permar (praktband) till förstcl årgången af månadsskriften NU finnas till salu ä 1 Krona och 50 öre exemplaret hos herrar bokhandlare, månadsskriftens ombud samt dess expedition, N:o 44 Vesterlånggatan.