Valgerd. Gunlöd! Gunlöd. Du talade, moder! Valgerd. Hvad gör du? Gunlöd. Jag ser på hafvet. Valgerd. När skall du lära dig glömma? Gunlöd. Tag från mig allt — men låt mig behålla minnet! Valgerd. Se framför dig, eller stupar du! Gunlöd. Hvem lastar den starke vikingen, att han ser tillbaka då han lemnar fcin strand! Valgerd. Du har haft tre vintrar att göra ditt afsked på! Gunlöd. Du sade rätt: tre vintrar, ty här blef aldrig sommar. Valgerd. När drifisen smälter blir det vår! Gunlöd. Norrskenet smälter ingen is! Valgerd. Ej dina tårar heller. Gunlöd. Du såg mig aldrig gråta. Valgerd. Jag hörde det, och så länge du gör så, är du barn. Gunlöd. Jag är ej något barn. Valgerd. Vill du bli qvinna, så lid, men lid tyst. Gunlöd. Jag skall slå bort sorgen, moder. Valgerd. Nej, nej! Göm henne som det dyraste du eger! Kornet får icke ligga ofvan jord, om det skall bli ax och kärna. Du har en djup sorg. Den skall bära stor frid och stor glädje. GUNLÖD efter något uppehåll. Jag skall glömma. Valgerd. Allt? Gunlöd. Jag skall försöka! Valgerd. Vill du glömma din faders hårdhet? Gunlöd. Den har jag glömt! Valgerd. Vill du glömma att det var en tid, då din fäderneboning stod vid Bråvikens strand, att sunnan qvad visor i ekskogen, när isbandet gick upp, och granen doftade och finkarne qvittrade i linden och Baldersbrå vyssjade dig till sömn på grönan äng — vill du glömma detta, då du nu hör skrakarne klaga på de nakna skären och nordans snöstormar tjuta kring de krumpna dvergbjörkarne? Gunlöd. Ja! Valgerd. Vill du glömma att du haft en barndomsvän, som din far slet dig ifrån, för att rädda dig undan hvite Krist! GüNLÖD med förtviflan. Ja! Ja! Valgerd. Nu gret du. GüNLÖD förvirrad. Det gick någon på svalen. Kanske far är kommen hem! Valgerd. Vill du nu dagligen minnas, utan tårar, att vi bo i de eviga isarnes land, flyktiga från Svea rike och här hotade af kristnamännen, ehuru vi ej äro blötare, derför att vi ej vilja låta oss döpas och kyssa biskopens hand. Har du talat vid någon af de kristne sedan vi kommo hit? GuNLÖD efter en paus. Nej!-------------Säg, moder, är det sant att far skall bli jarl på Island? Valgerd. Låt det ej bry dig, barn!