215 En TRÄL inkommer. Valgerd. Hvad vill du? Trälen. Jarlens lurar höras utom skären och stormen har vuxit! Valgerd. Har mörkret fallit? Trälen. Ja, och ett hiskligt mörker! Paus. Gunlöd. Skicka ut en snäcka — två — så många som finnas. Trälen. Alla snäckorna äro ute på jagten! Gunlöd. Tänd upp vårdkasar! Trälen. Virket är så vått, att vi ej haft så mycket som en spån på ärilen hela långa qvällen. Valgerd. Gå! Trälen. Hvad skall det nu bli af jarlen? Valgerd. Bryr det dig? Trälen går. Gunlöd. Du har ej glömt din skymf? Valgerd. Och ej min hämnd — man bär ej hand på en jarladotter! Gunlöd. Nåväl! Nu är stunden kommen — tag din hämnd, så här — jag skall lära dig! Tar ett bloss. Sätt nu detta bloss i högra vindögat, så stjelper du; sätter du det i venstra, så hjelper du ... . Valgerd. Ge mig stickan och gå din väg! Gunlöd. Det finnes ett offer som kan blidka dina gudar — offra din hämnd! Går. \ ALGERD tar blosset och går hastigt till venstra vindögat, hvilket hon öppnar — man hör lurar utanför. Du slog mig, Thorfinn — jag svär att hämnas — jag skall åtminstone förödmjuka dig med en välgerning. GüNLÖD, som obemärkt af VaT gerd inkommit, faller henne om halsen. Tack, moder! Valgerd brydd. Har du ej gått? .... Gunlöd. Nu kan jag gå ... . Går. VALGERD ensam vid luckan. Du ropar på hjelp, du starke man, som alltid halp dig sjelf. Lur stötar. Hvar är nu din kraft — hvart tager ditt kungarike Vägen? En väderil skakar luckan och släcker blosset. Valgerd far förskräckt upp och tänder blosset ånyo. O! — han förgås — hvad skall jag göra! — Bedja! Till hvem? — Odin? Njord? Agir? — Jag har anropat dem i fyra gånger tio år, men aldrig ha de svarat! Jag har blotat, men aldrig ha de hulpit. Du, Gud, hvad du än må heta — du mäktige, som låter solen gå upp och ned, du väldige, som råder öfver vind och vatten, till dig vill jag bedja. Dig vill jag offra min hämnd, om du räddar honom! Orm inkommer oförmärkt. God qväll, fru Valgerd! Tan på er kappan, luften är skarp! VaLGERD brydd, stänger luckan och tar ned blosset. Välkommen, Orm! Orm. Tack, fru. Valgerd. Hur är dig, Orm? Orm. Drägligt nog, när man kommer till brasan. Valgerd otåligt. Hur gick färden, menar jag? Orm. Det blir en lång saga. Valgerd. Gör henne kort!