Mitt ideal.

<poem><tab>Är hon gammal, är hon ung? — <tab>Fråga dagens gyllne kung, Om man räknat har hans stunder! <tab>Tretti eller hundra år, — <tab>Evigt som en brud hon går Kring i idealets lunder. <tab>Är hon liten, är hon stor? — <tab>Riktigt lagom, som jag tror, Ingen Juno, ingen elfva; <tab>Men i ungdomsfrisk gestalt <tab>Med sin svallvåg öfver allt Lifvets rika strömmar skälfva. <tab>Är hon vettig, är hon qvick? — <tab>Tacka himlen, om du fick Hälften af det ljus, hon eger. <tab>Fastän som ett barn så blyg, <tab>Tänker hon likväl i smyg Mer än mången vis man säger. <tab>Är hon vänlig, är hon god? — <tab>Ja, om värd en ärestod, Vore framför allt det hjertats; <tab>Aldrig än dess spegeldjup <tab>Under skämtets lätta slup Af en hatfull tanke svärtats. <tab>Är hon verklig, fins hon till? — <tab>Om du henne skåda vill, Kom en qväll och sitt vid härden! <tab>Hon skall lära dig på stund, <tab>Att ett hem på sådan grund Ej sin like har i verlden.</poem> <tab>C. R. Nyblom.

Paul Erlings lustfärd.

Skizz af H. Våren var ändtligen kommen. Vintern hade varit tryckande lång, och de flyktiga löften om solsken och värme, som redan i April gåfvo menniskorna anledning att titta ut efter de första vårtecknen, gäckades snart. Den kalla stormvinden svingade åter triumferande fram öfver marken; ja, till och med snön kom lätt och hoppande,