298 sig vara i närheten af faran, ändock han icke visste från hvilket håll hon närmade sig. Plötsligt väcktes han ur sina funderingar genom några halfhögt yttrade ord i hans närmaste granskap. Han vände sig hastigt om för att efterse om någon af de andra gästerna möjligen följt efter honom. I den dunkla skymningen kunde han likväl icke upptäcka någon varelse. Han steg upp på bröstvärnet, för att kunna se ned i grafven. Men icke heller der kunde han varseblifva någon. Han fann detta så mycket mer besynnerligt, då han på tonfallet tyckte sig igenkänna en från gammalt bekant röst. Han ärnade lemna vallen, då rösten på nytt hördes, denna gång från motsatta sidan af pålverket. Han kunde nu tydligt urskilja orden. »Förhållandena i S:t Petersburg utveckla sig allt gynsammare» hörde han en röst yttra., »Vår dyrkansvärda prinsessa är likväl i största behof af vår hjelp». »Det är omöjligt att göra något» svarade en annan röst i lägre ton. »Senast i dag gjordes ett försök, men det strandade på hans indifferentisme. Han är sträng som Regulus, och dygdig som Cato». »Då måste den gamla mössan Wrangel skickas fram. En ryss är för honom som ett rödt skynke för en ilsken tjur». »Wrangel gör de factb allt som den andre icke önskar. — Men hur många man skickas emot honom?» »Ah bah, är ni rädd, min bäste? Endast några få regementen af de farligaste motståndarne till revolutionen. Men det är svårt att taga folket genom skogarne». »Hvad säger Chetardie om saken?» »Excellentissime — och Crepi äfven».— »Mais que faire, om den tvärviggen vägrar?» »Har ingen fara. — I nödfall tvingas han. — Var utan all inquietude min vän. Jag skall nog veta smida jernet, medan det är varmt...» Nu tystnade rösterna. Samtalet hade på det högsta retat Svenskes nyfikenhet. Skulle några hemliga planer verkligen vara å bane? Hans morbrors afskedsord och de ord som yttrats under middagen gåfvo honom full anledning att misstänka något sådant. Han beslöt derför att försigtigt smyga sig ned i grafven för att från yttre grafbranten, genom någon springa i pålverket, söka utforska hvilka de samtalande voro. Han hade just uppkommit på bröstvärnets yttre sluttning, då ett doft, oredigt buller, nådde hans öra. Det tillväxte för hvarje ögonblick i styrka. En blick på den dunkla qvällhimlen öfvertygade honom genast att hans första gissning, att det var åskan, var falsk. Det tycktes snarare likna dånet af en stor ryttarskara på afstånd. Det närmade sig skogsbrynet på andra sidan slätten. Snart kunde han tydligt urskilja hofslagen och prasslet bland grenar-ne i småskogen. Innan han hunnit göra några vidare slutledningar utbredde sig plötsligt ur trädens slagskugga en mörk massa, hvilken med förvånande hastighet rörde sig framåt fästningen mot den i klart månsken liggande delen af fältet. Marken darrade under hofslagen. Var det förvakten, som flydde in åt fästningen, förföljd af fienden, eller var det måhända något fiendtligt öfver-rumplingsförsök ? Varningsropet ljöd säkert och enformigt från post till post utefter vallarne. Trummorna rördes inne i staden. Vindbryggorna vredo sig upp i luften. Soldater och borgare skyndade sig om hvarandra att besätta vallarne. Artil-leristerne stodo färdiga vid sina stycken med den glimmande luntan i hand. Men den närmande ryttarskaran tycktes förakta faran. I ett enda fyrsprång syntes hon vilja sätta öfver den djupa grafven och de höga vallarne. Men plötsligt, utan att ännu ett skott lossats, uppkom en skockning i hennes led. Hon stannade, liksom befälhafvaren i sista ögonblicket skulle tvekat. Ett förfärligt stridsrop gick genom hennes led. Det lät som en gnäggning af tusendetals hästar. De underligaste ekon återljödo från de kringliggande bergen. Men i samma ögonblick hade hon redan vändt om. I den vildaste oordning skingrades hennes led, för att i nästa ögonblick försvinna i skogsbrynet. Trupperne, som under tiden intagit sina platser på vallen, ansträngde fåfängt sina ögon, för att genom den dunkla skymningen upptäcka, hvarthän den hotande fienden tagit vägen. Svenske stod liksom de öfrige slagen med förvåning öfver hvad den i vild fart bortilande ryttarskaran kunde betyda, då