302 Boknyheter. Rättstafningsreformen och Svenska akademien. Tre uppsatser af J. (Sthm 1876. Pris: 1 kr. 25 ö.) För den som från en något så när opartisk ståndpunkt tagit kännedom om den sedan några år pågående rättstafningsstri-den i vår litteratur måste åtminstone ett påstående förefalla vidunderligt, det nämligen att rättstafningen i vårt språk är en sak, afgjord en gång för alla, och vid hvilken således hvarje ändring, hvart försök till nydaning och större följdriktighet är ett »ofog». Här som på alla andra områden är den rena konservatismen en obegriplighet för alla som stå derutanför, deras egna åsigter må i öfrigt luta åt hvilket håll som helst. Men det synes oss onekligt att Svenska akademien genom sin ordlista intagit denna ståndpunkt, och den närvarande författaren, en afgjord »nystaf-vare», blottar med stor skicklighet och mycken kunskap i ämnet de många svaga sidorna hos detta arbete, särskildt ur rätt-stafningens synpunkt. Som uppsatserna, hvilka ursprungligen varit synliga i en af våra större tidningar, äro klart och allmän-fattligt hållna, lära de ej komma att sakna läsare, särdeles bland den stora mängd bildade hvilka söka att sjelfva skapa sig ett omdöme i frågan, och ej vilja alldeles blindt följa den ena eller andra riktningen. Om det ock är en sanning att språket i det stora hela ej underkastar sig de kammarlärda teorierna, utan går sin egen väg, så torde dock rättstafningen, denna helt och hållet konventionela del af språkets utan-sidor, ej vara så oböjlig som mången föreställer sig. Skäl måste äfven på det området kunna göra sig gällande, och nydaningar, om de eljes planläggas med klokhet, hafva utsigt till framgång. Vi erinra blott om t. ex. den nu allmänt rådande afvita afstafningen: kun-gen, bra-ket (jfr genom, kedja), för att visa hur nödvändig en ändring till det bättre är, och hur enkelt den borde kunna genomföras. Lika stötande för sunda förnuftet och språkvetenskapen är mycket i vår rättstafning, hvilket också borde kunna ändras, blott någon eller några börja. Ty att vänta på genomförande af en ändring, tills alla i teorien äro öfverens om henne, det är att undanskjuta henne för alltid. För tillfället har striden på rättskrif-ningsområdet afgjorts till de konservativas förmån, genom antagande af Ordlistan vid flertalet af våra läroverk. Men segerns frukter torde, om ej alla märken slå fel, ej blifva oantastade eller ens få länge mogna. Vid våra universitet uppväxer år från år ett antal motståndare till det gamla, hvilka otvifvelaktigt hafva hufvudnyckeln till all framgång: framtiden, för sig. Lugnet sträcker sig således blott till ytan. Qui vivra verra! Howells, W. D., Ett gifvet resultat, öfvers. af A. C. Hamilton. (Sthm 1876. Pris: 1 kr. 75 ö.) Förgäfves ha vi bemödat oss att i denna intagande berättelse spåra amerikanaren, åtminstone om han skall kännetecknas af de egendomligheter som stämpla flertalet af de hittills hos oss bekanta författar-ne. Det hvilar öfver det hela en finhet, en ädel tillbakadragenhet, en konstnärlighet, med ett ord, som ytterst sällan kommit de amerikanska skriftställarne till del. Och dock är författaren verkligen amerikanare, hvilket bevisar huru storartad och ännu föga anad den utveckling är som detta lifskraftiga folk har sig förbehållen, när det en gång på fullt allvar kommer att upptaga det skönas verld inom området för sin uppmärksamhet. Sällan ha vi läst en berättelse der med så enkla medel uppnås en så stor och sann verkan. Detta beror på förf:s ovanliga förmåga af själsteckning, af psykologiskt djup och tillika af hans lysande framställnings-gåfva. Hans sammansättning är, i all sin enkelhet, i hög grad konstnärlig och afrun-dad, hans dialog merendels förträfflig, och hans skildringar från Venezia och trakten deromkring genomandade af poesi och fin naturkänsla. »Ett gifvet resultat» blir således att läsaren ovilkorligen följer de handlande personerna med det lifligaste deltagande, och att ingen utan uppriktig tacksamhet mot författaren lägger boken ifrån