303 sig. En analys, äfven den kortaste, af ett sådant verk skulle här föga vara på sin plats, helst arbetets styrka ligger ej så mycket i händelserna, som i de ypperliga skildringarna af personernas själstillstånd. Hvad öfversättningen vidkommer, behöfva vi ej mer än nämna att den ingår såsom fjerde del i det af dr Goldschmidt utgifna novell- och roman-biblioteket, för att beteckna dess art. Lie, Jonas, Lotsen och hans hustru. Från norskan afM. A. Goldschmidt. (Sthm 1875. Pris: 2 kr. 50 ö.) Det har blifvit flerfaldt yttradt, och det med rätta, att denna novell är Lie’s hittills förnämsta arbete. Det episodartade, tvärbrutna i hans sätt att ordna sina berättelser träder här temligen i bakgrunden. Sambandet mellan de olika delarne är jemförelsevis starkare, och karakterstecknin-garna omsorgsfullare och klarare. Imeller-tid kan det hela ännu ej sägas stå på det fulländade mästerskapets höjder. Det minst lyckade greppet är förf:s särskiljande af hufvudpersonernas utveckling, då Salve går sin väg och Elisabet sin under långa år, utan att någon vexelverkan eller samband mellan dem eger rum i yttre, och ganska ringa i inre måtto. En stor del af berättelsen fylles af den visserligen raska och med talang utförda skildringen af Salves vilda sjömanslif; men denna måste dock anses för långt utdragen i förhållande till dess betydelse för det hela. Kastningar i gången af berättelsen saknas ej alldeles, men äro mindre svåra än i förf:s föregående arbeten. Och hvad kraftig teckning af två äkta norska lynnen och deras mångåriga, tysta kamp med hvarann vidkommer, kan Lies verk mäta sig med det bä-sta af hvad hans lands litteratur företer. Icke äro just dessa karakterer af en storartad, fullt tilltalande prägel, i synnerhet mannens; men de äro sannt menskliga och analyserade med en säkerhet och klarhet som verkligen rycka läsaren med sig. Till allt detta kommer att man njuter berättelsen i en förträfflig Öfversättning, hvilken säkerligen kostat tolkaren ej ringa möda, uppfyld som den är med egendomligt norska uttryck och förhållanden och rikt späckad med sjötermer. Marryat, Skeppshunden Snarleyyow. Öfversättning. (Sthm 1876.) Kapten Marryats sjöromaner äro äfven hos oss mycket bekanta. De ega godt lynne, lustig uppfinning, temlig bredd och föga poesi. Men som nu den senare varan- för ett flertal läsare är en mycket litet guterad krydda i romaner, så har det också händt att den gladlynte kaptenens romaner äfven utan denna vunnit stor omtyckthet. »Skeppshunden Snarleyyow» är visserligen ingen bland de bästa af det högst betydande antal Marryat släppt ut i verlden; men den är åtminstone ny för svenska läsare. Och säkert skall namnet visa sig ännu ega god klang inom våra landamären. Boken utmärker sig också för billigt pris (3 kr. 50 öre för nära 500 sidor). Sander, Fr., Nationalmuseum. Bidrag till taflegalleriets historia. 4. (Sthm 1876. Pris: 2 kr. 50 öre.) Med detta nyss utgifna häfte är det omfattande arbetet afslutadt. Som bekant, innehåller hvart häfte en inledande historik samt en mängd vigtiga bilagor, utdrag ur inventarier, bref och dylikt, allt ländande till en historisk utredning af vårt offentliga taflegalleris uppkomst och tillvext intill dess det 1866 införlifvades med Nationalmuseum. I dessa inledningar har förf, nedlagt ganska omfattande och rikhaltiga forskningar öfver vår konsthistoria och kunskaper om våra förnämsta konstsamlingars öden. Man träffar här öfverallt upplysningar af stor vigt, och mestadels äro dessa stödda på de handlingar som i bilagan meddelas. Hvad särskildt angår föreliggande häfte som behandlar tillkomsterna allt ifrån århundradets början, hafva materialen företett åtskilliga luckor, som förf, ej kunnat fylla, men hvilkas utveckling säkerligen i en framtid skall låta verkställa sig. Vid tillfälle kastas äfven sidoblickar på den inhemska konstutvecklingen, ehuru tyvärr just under vårt århundrades förra hälft beröringen mellan våra konstnärer och statens taflesamling ej var synnerligt stor, hvarigenom också denna samling företer betänkliga luckor just från denna tid. Bland sådana episoder tillåta vi oss särskildt påpeka den om striden angående de nordiska