Sceneri. Efter Anastasius Grün. En krets af gröna stammar Och blommande ängar och snår! Herr pastorn dit med sin bönbok Försänkt i andakt går. Små fläktar man i boken Beställsamt bläddra ser; En nådens stråle, skiner I templet solen ner. — En krets af gröna stammar Och snår och ängar också! Ett muntert lag derunder Friskt låter bägarn gå. Likt källrar buskarna hvälfva Sig svalt öfveæ flaskornas tropp, Och taffelmusiken stämmes Af qvittrande foglar opp. — En krets af gröna stammar Och äng och snår bredvid! En dödsblek man der vandrar, I hjertat qval och strid. Han suckar, och eko svarar Med graflik röst derpå; Han gråter och daggen droppar Som gråt från träden då. — En krets af gröna stammar Och snår och äng jemväl! Med blottad dolk sig mördarn Tyst genom dunklet stjäl. De täta snårens skugga At honom gömsle ger, Och aftonrodnan flyter Som blod från himlen ner. — En krets med gröna stammar Och snår och ängar blott! Dit går med bläck och penna Herr fogden ur sitt slott. Emot en stam som skrifbord Hans böcker hvila få, Och grenarna skaka blomstoft Som strösand ned derpå. — En krets af gröna stammar Och snår och grönan äng! Och yngling och ungmö kyssas Och famnas på blomsteräng. Och vid och mjuk är ängen, Och träden stånda på vakt, Allt är så tyst, sin slöja Omkring dem natten lagt. Fjalar. Carl Svenske af Författaren till En Framtidssaga. (Forts, fr. föreg. häfte) XXIV. I nedra våningen af det hus, der general Buddenbrock hade sin bostad, var ett rum vid stora inkörsporten inredt till vaktrum. Dörren till det samma vette åt en hvälfd korridor, som utmynnade i portgången efter att hafva följt hela baksidan af huset. Icke mindre än tre poster gingo åter och fram i den samma. På stegen som ljödo från öfra korridoren kunde man förstå att antalet poster, som der var ut-stäldt, icke var mycket mindre. Sedan hålet i muren upptäckts hade vaktens styrka tredubblats. Ingen fick längre utan kommissionens tillståndsbevis upp- 24