397 som gaf kung Fredrik anledning till en ordlek om »ein prechtiges Begräbniss». Den af sonen Christian präglade begrafningsme-daljen visar hans manliga, nästan mejslade drag, hvilkas ovanliga skönhet i yngre åren intygas af andra bilder i målning och kopparstick. Han skildras för öfrigt af den kritiske Karl Gustaf Tessin som »en enfaldig, from, stilla, passligt lofvärd bildhuggare och småknåpare», ett omdöme, hvars tydliga partiskhet, hvad konstnärsskapet beträffar, förklaras af Tessins franska riktning. Burchard Precht var en högst flitig och skicklig ornamentist; det är på samma gång hans styrka och hans svaghet. Af hans många ännu bevarade arbeten ses att han öfver allt noggrant följt tidens riktning, äfven der Nic. Tessins ritningar förelegat honom till utförande, såsom fallet var med kungsstolarne i Stockholms storkyrka, och aldrig sökt att utveckla någon sjelfständig uppfinning eller att i den enskilda form-gifningen frigöra sig från barockens manie-rism. Hans yppersta verk, sådana som epi-tafiet öfver kongl. rådet grefve Joh. Gabr. Stenbock, i Stockholms storkyrka, utfördt i marmor, utmärka sig för särdeles skicklig teknik och en redig, ehuru något öfver-lastad komposition. På gränsen mellan barock och rococo står hans sista stora arbete, altarprydnaden i Upsala domkyrka, fullbordad 1731, hvilken dock till sin egentliga anordning lär vara ett verk af sonen, hof-konduktören Gustaf Precht. Att för öfrigt uppräkna den mängd altarverk, epitafier och predikstolar han utfört skulle föra oss för långt. Han arbetade dessutom alla dessa präktiga konterfejramar som pryda Ehren-strahls och Kraffts tafior, skulpterade prakt-möbler, speglar m. m., samt har jemväl försökt sig — och med framgång — i porträttbyster. Hans arbeten inbragte honom ganska vackra summor. Så t. ex. fick han för Stenbocks epitaf, utfördt åren 1704—25, 10,000 rdr specie; så för altarverket i Upsala 80,000 dal. kmt. Detta, det största Precht utfört, har ungefär följande utseende. Från altaret uppstiger i en halfrund krets en ställning med kolonner och pilastrar på höga underlag; de uppbära bjelk-verk och uppsatser med afbrutna bågar (en af barocktidens älsklingsformer), på hvilka synas knäböjande änglar. I den öppna midten hänger ett kolossalt krusifix och deröfver hvälfver sig en rundbåge. Det hela krönes af en stor strålsky, i hvilken sväfvar en dufva, omgifven af små änglar. På hvar sida om altarprydnaden ses, skilda från den, på höga fotställningar två grupper af qvinliga figurer, tre i hvar, hvilka allegoriskt framställa lagen, som krossar vidskepelsen och lasten, samt evangelium, som upplyser syndaångern och botfärdigheten. Dessa äro arbetade i gips, det öfriga till större delen i trä, med glänsande förgyllningar och målning. Idén till det hela skall vara hemtad från jesuitkyrkan i Loretto. Som jag nämde, bildade Precht en hel skola af skicklige ornamentsbildhuggare, hvilka fortplantade hans konst så i Stockholm som landsorten. Bland de mest framstående vilja vi märka Hans Daniel Kortz, som förfärdigade de i bly gjutna fyra allegoriska qvinnofigurerna vid Storkyrkans kyrkogård, hvilka uppsattes 1702 och äro prof på barockens djupaste förfall hos oss, trots det ingalunda förkastliga arbetet; samt vidare Niclas Schenander, som bland annat arbetat ett särdeles prydligt epitaf i Skeninge kyrka, omkring 1731. Vi kunna förbigå åtskilliga andra förfärdigare af altar-prydnader, predikstolar m. m. Ehuru icke med bestämdhet, antager jag att en annan verkligt framstående konstnär äfven utgick ur Prechts skola. Det är Caspar Schröder, som förekommer i handlingarne först vid 1692. Han arbetade åtskilligt på Drottningholm, modellerade bland annat »Neptuni bassin» derstädes, som dock ej kom till fullständigt utförande, samt förfärdigade äfven konterfej ramar o. dyl. mer handtverksmässigt. Hans båda yppersta verk äro imellertid den kolossala dopfunten i Kungsholms kyrka, som ännu bevaras der, ehuru i något ändradt skick, samt en bröstbild i marmor af Karl XI, nu i Upsala konstmuseum. Dopfunten blef färdig 1707 och skänktes till Kungsholms kyrka af en enkefru Gutermuth. Den var ursprungligen uppstäld midt i koret. Man uppkom till den på åtskilliga trappsteg, och den omgafs af ett skrank, inom hvilket akten förrättades. Detta skrank, af särdeles smakfullt arbete, prydes af Kristi och de fyra evangelisternas i trä skulpterade figurer, i half storlek; funten omsväfvas af änglar. Figurerna, förträffligt arbetade och vitnande om en ej vanlig förmåga i upp