Födelsedagen. (En Interiör.) Det var så friskt en morgon En solig Junidag, Och den, som tidigt vaknat Var ingen ann’ än jag, Och kledran slog i skogen (Den sången vida går), Och åkerskäran hördes I rågens täta snår. Det var så lätt om hjertat, Jag var som ung på nytt, Och lifvets alla skuggor För morgonsolen flytt. Jag tyckte att jag lekte Med sommarmolnens lam; Ty högt uppöfver stoftet Min andes dufva sam. Hvem gläntar så försigtigt På dörren? Hvem är der? Nej se! Min lilla flicka, Som på en bricka bär Mitt morgonkaffe redan Med blommor kring. Se så! Och du så tidigt vaken? Hvad kan väl nu stå på? Då stammade den lilla (Den lexan var nog svår): »Gud signe, snälle Morfar Och dina sjutti år!» En tår smög fram i ögat: Se Morfar hade drömt Om evig ungdom — gubben; Men årens flykt han glömt. Onkel Adam. Nu. 1877. 1