24 helsa »good morning» på hönsens välmående granne grisen, som också hugnas med ett kålblad; och ändtligen afsluta vi den stora mor-gonrunden med att långsamt vandra igenom orangerierna och drif-husen. Medan vi här stå och svettas under några gröna klasar af drufkart, höra vi en klocka, som till ljudet liknar en stationsklocka vid jernvägarne. Det är frukostklockan som ringes från verandan för vår räkning. Vi gå förbi den stora stjernformiga rabattanläggningen, stiga uppför de breda blomstersmyckade granit-trappstegen till terrassen och derifrån uppför trappan till verandan, och genom glasdörrarne direkte in i matsalen. Detta vackra rum är belagdt med tjocka mattor, beskuggadt kring fönstren af tunga gardiner och möbleradt med äkta engelsk smak och soliditet. Värdinnan sitter redan vid bordet sysselsatt med att tillaga théet, helsar oss vänligt och berömmer sin mans bukett. Nu inträda äfven de tre sönerne, alla liksom gubben och jag i tofflor, och derpå en ung dam, deras kusin — icke i tofflor — och snart är frukosten i full gång. Jag vill ej påstå att denna toffel taktik iakttages vid alla frukostbord i England — derom vet jag ingenting med visshet — men säkert är, att jag återfunnit den i alla engelska hus, der jag varit, med undantag af ett enda, der tofflorna illa stämde med den högaristokratiska tonen och framför allt med den högtidliga morgonbönen, som hölls inför allt husfolket före frukosten. Jag har till och med sett gäster, som endast af tillfällig anledning stannat öfver natten och ej tillhört familjens närmaste umgängeskrets, inträda till frukostbordet i tofflor. Men ehuru alltså tofflorna eget nog åtnjuta så stora privilegier — betydligt större än i Sverige — så är förhållandet med nattrocken ett motsatt. Detta plagg, som hos oss temligen allmänt användes som arbetsrock i hemmet och till och med ej sällan bäres af husfadren, när han går till bords i sitt hvardagslag, användes i England, hvilket äfven sjelfva namnet (»dressinggown») anger, endast som en hjelpreda vid toaletten, och skulle anses högeligen anstöt-lig som kostym utanför sängkammaren. Den är för öfrigt i England mycket litet i bruk. Frukosten är enkel: en kopp godt thé utgör hufvudbestånds-delen. När jag säger godt, så är detta, med förlof, en liten pik åt vår svenska dryck af samma namn — mpn ej åt våra svenska husmödrar, som utan tvifvel skaffa det bästa de kunna få. Men är det engelska théet godt, så är kaffet i allmänhet så mycket sämre; och den af mina läsare, som vid ett engelskt frukostbord bjudes att välja mellan de två, tillrådes härmed vänligen att säga »no, thank