you»; om värdinnan aldrig så förbindligt föreslår en kopp kaffe. Den engelska frukosten är för öfrigt mycket lik en vanlig enkel kaffefrukost hemma i Sverige. Men det är sannt, en nödvändighetsvara på frukostbordet i England, hvilken ännu icke torde vara så allmän i Sverige, är det rostade brödet (the toast) som alltid finnes uppstäldt i rader på en s. k. »toast-rack» af silfver. Om jag slutligen nämner den stora präktiga skinkan (the ham), ett föremål för Engelsmännens nationalstolthet och oumbärlig vid deras frukostbord — hos Mr. L. alltid tronande på skänken och inbjudande hvar och en, som ville, att skära för åt sig och andra — så tror jag mig ha nämnt det mest karakteristiska för en engelsk frukost *. Dock har jag ännu glömt en vigtig beståndsdel och det är tid-ningarne. Man läser tidningar nästan mera än man konverserar, stundom mera än man äter—ja, jag har sett personer som knappt förtärt något annat till frukost än en lång artikel ur »The Times». Äfven bref, ankomna med morgonposten, utdelas och läsas vanligen vid frukostbordet. På sådant sätt äro vi nu sysselsatta dels med ätning dels med läsning vid Mr. L:s bord; men snart är icke mer tid vare sig till det ena eller det andra. Klockan är redan öfver 9. Tiden för London-tränens afgång nalkas, man bryter i hast upp, de unga männen rycka till sig en blomma ur bordvasen och fästa henne i knapphålet, skynda ut i förstugan, utbyta tofflorna mot de nyblan-kade stöflarne, borsta sina hattar, tända sina cigarrer och ila bort. Ofta såg jag dem ta med sig i handen en liten svart lackerad skinnnattsäck (bag), innehållande ett eller annat som de under dagens lopp kunde behöfva i London. Man möter dagligen på Londons gator synnerligen under den tidigare förmiddagen unga män bärande dylika små nattsäckar. Gubben L. lugnar sig till en senare trän, som går' om en half-timme. När hans tur kommer, skyndar hans fru att borsta hans hatt och tända hans cigarr — han tål ej att någon annan gör det — hvarefter, sedan han blifvit vänd och kringskådad på alla sidor och erhållit några tag med klädesborsten på ryggen, han af-färdas med en äktenskaplig kyss, som inviger honom till dagens arbete. Han försvinner nu från sin trefliga bostad, men först sedan han i den lilla gårdsporten vändt sig om och skickat en sista slängkyss åt sin snälla hustru, som gått ut på trappan för att se hans * För våra svenska husmödrar vill jag äfven påpeka det rätt trefliga bruket att ha koppar af olika färg, hvarigenom hvar och en städse igenkänner sin och dermed äfven sin plats vid bordet.