43 Det gälde blott få buren skönt Beströdd med snöhvit sand Och hennes återkomst belönt Med källfriskt vatten, knopp och grönt Och frö till skålens rand. Och se! då dygnet hvälft sitt hjul Satt fogeln vid sitt fat, Men hade till sitt ståltrådsskjul Fått med sig hem en annan gul, Bevingad lek-kamrat. Den lilla främlingen blef qvar, Gud vet hvarfrån han kom. Man tyckte detta möte var En näpen slump, men gossen har Sin egen tro derom. För honom det en helsning blef Ur skyn, ifrån hans vän, Det var ju som ett öppet bref Som hon i hemlig chiffre skref Att komma sjelf igen? Nu sitter han så hjertans nöjd Vid foten af sitt träd, I tro att till hans stora fröjd Hon komma skall ifrån sin höjd För att ta honom med. Kanske han vet hvad ingen ann Och kan se uppåt tryggt; Om också hon ej komma kan, Så tro mig, den som hoppas — han Har vingar sjelf till flygt. Talis Qualis.