61 i det inre — allt gjord t på några minuter — är hvad jag nu föreslår den, som har lust att göra mig sällskap. De engelska boningshusen, alltid stenhus, äro i städerna, särskildt i London, mycket höga, ofta ända till 5 å 6 våningar, men de äro så mycket smalare, ja så smala, att de ofta i hvarje våning ej rymma mer än ett rum åt gatan (front-room) och ett åt gården (back-room). Också ser man på fagaden af ett sådant hus blott två eller högst tre fönster i bredd i hvarje våning, och i bottenvåningen blott ett, då förstugudörren tar bort plats för det andra. Att ett hus af denna form måste, sedt för sig sjelft, förete en mycket besynnerlig och ful, ja, rent af komisk anblick, är naturligt, men det ses sällan för sig sjelft, och härigenom blir intrycket ett annat. Med andra ord, skönheten tillgodoses derigenom, att en hel rad, ofta ett helt qvarter, af sådana hus byggas tätt intill hvarandra, utan ens så mycket som en springas mellanrum, alla, äfven i den minsta detalj, i fullkomligt samma stil och en rätt prydlig stil ändå. På detta sätt åstadkomma de tillsammans mera det illusoriska intrycket af en enda ofantlig slotts-facade, än det verkliga af en mängd höga smala hus uppradade invid hvarandra; och månget torg, der sålunda hvartenda hus är likt det andra, förefaller (med sin plantering i midten) som en enda ståtlig borggård. Bor man i »the West-End» midt i en sådan rad, så händer derför ofta, att man äfven med hjelp af det klaraste dagsljus och den nyktraste blick, ej kan igenkänna sin bostad på något annat särskiljande märke än sjelfva husnumret öfver dörren. Det går med hvarje annat märke, som det gick med kritkorset i sagan: när man skall vägleda sig efter det, så finner man det på hvartenda hus. Huru nu en sådan fullkomlig likformighet kan komma till stånd låter väl förklara sig, dels i allmänhet af den engelska smaken, dels särskildt af det förhållandet, att en enskild man eller ett bolag vanligen låter bygga (och rent af sammanbygga) hela qvarter på en gång på spekulation, hvarefter de enskilda husen uthyras. Redan af den flyktiga blick vi nu kastat på det Engelska husets yttre inse vi lätt, att det i England ej kan bli fråga om, att välmående familjer bo i våningar såsom hos oss, utan att de alltid hyra och bebo ett helt hus. Vanligen tages detta på flere år. Att bo i en större eller mindre del af ett hus (to live in lodgings, in chambers), är både för familjen, som hyr, och för dess i samma hus boende värdfolk ett tecken antingen till mycket små omständigheter eller till en lägre samhällsställning. Det skulle hos oss motsvara en familjs inackordering hos en annan. För ungkarlar deremot är det naturligtvis vanligt att bo på detta sätt.