65 lösa steg ända upp till husets topp; och denna väg löper ej mellan fula nakna väggar utan lifvas och förskönas af taflor, blomstervaser, bilder i nicher, målade fönster, skulpterade listverk o. s. v. En trappa upp möta vi som bekant det vackra »drawing-room» (förmaket eller salongen). Detta rum, det egentliga umgän-gesrummet, hvilket visserligen är fullt tillräckligt för familjen sjelf, är det enda som vid en bjudning upplåtes åt de främmande, när de efter middagen lemnat matsalen: och i de fall, då äfven en mängd qvällsgäster blifvit inbjudna, så är det naturligtvis högst otillräckligt och det egentliga nöjet tyckes bestå i att trampa hvarandra på fotterna och svettas erbarmligen; och är det då tillika bal, så blir det hela i sanning någonting fruktansvärdt. Rummet upptager stundom hela våningen, stundom åter är det genom en framskjutande vägg och ett tungt draperi deladt i tvenne, ett åt gatan och ett åt gården. En nödvändighets-möbel i »drawing-room» är pianot, som hvarje dag efter middagen, speladt af mjuka qvinnofingrar, lockar männen från deras »symposion» i matsalen, och bringar dem under damernas helsosamma spira. Att nu för öfrigt närmare be-skrifva den eleganta och beqväma möbleringen i denna damernas yppiga thronsal och dermed förete ett nytt prof på engelsk »com-fort», smak och soliditet, och, tilläggom, engelsk rikedom — skulle taga min benägne följeslagares redan hårdt anlitade tålamod allt för mycket i anspråk. Alltså blott en hastig blick in i det af blommor doftande lilla rum (conservatory), som med sina väggar och sitt tak af glas sitter som en stor bur utanför väggen åt gårds-sidan och genom ett par glasdörrar står i omedelbart samband med våningen. Sådana täcka blomsterburar torde ej hvarje hus bjuda på, om de ock i K. G. Square höra till ordningen. Och slutligen i dörren ännu en blick på den ståtliga spiseln, som här är ännu präktigare än i matsalen, och derpå vidare på vår väg uppåt. När vi lemnat bottenvåningen och första våningen bakom oss eller rättare under oss, så inträda vi liksom i en annan verld. Allt blir på en gång enklare i stil, mattare i färgton och fridfullare i stämning om ock den engelska soliditeten är densamma. Det är sof-departementet, som nu tager sin början, och som fortsätter ända till husets topp. Det gör genast på oss intrycket af den nattliga stillhetens boningar i motsats mot dagens lysande och rörliga verld dernere. Här, fvå trappor upp, anträffa vi i en halfslumrande belysning herrns och fruns rikt och dock med en viss enkelhet möblerade sängkammare åt framsidan och herrns toalettrum (dressing-room) åt gårdssidan. Måhända åt samma sida äfven, en liten »boudoir» för frun. Till denna våning böra vi väl äfven räkna badrummet,