66 som vi gingo förbi vid en afsats i trappan på vägen bit. Der kunna vi när som helst taga oss ett varmt eller kallt bad, om vi bara i hvardera fallet vrida på den rätta kranen. Men nu ha vi ej tid till någotdera. Derföre högre upp! Om redan herrns och fruns sängkammarvåning var i all sin comfort jemförelsevis enkel, så blir den våning vi nu beträda ännu vida enklare, om också den liksom de öfriga är försedd med mjuka mattor. Det är barnens och barnpigans våning (the nursery), vanligen utgörande tre kammare tillsammans. Här börjar den fridfulla hvita färgen bli allt mer öfvervägande — men den stillhet, som annars herskar i sof-våningarne, blir kanske här ofta af bruten. Hvad sjelfva läget af den engelska barnkammaren beträffar, hvilket enligt våra svenska mödrars begrepp väl kan vara mindre lämpligt i öfrigt, gör det dock att skrik och stoj icke tränga fram till familjens och gästernas öron i matsalen eller ens »the drawing-room», utan på sin höjd höres af ett känsligt modersöra i sängkammaren. För barnens säkerhet är sörj dt genom ett högt nätgaller framför spiseln och något liknande stängsel framför nedre delen af fönstren. Gå vi ännu högre -— alltså 4 trappor upp — så finna vi två eller tre (kanske fyra) små, högst enkla, sängkammare afsedda dels för tjenare, dels för gäster (jag har som gäst alltid bott i denna våning) och dels för fullvuxna barn. Dessa senare bebo väl ock det forna »nursery», när några små ej mera finnas i familjen. Vilja vi nu i det hus, der vi tänkt oss vår vandring, stiga ännu högre upp, så fruktar jag vi komma upp på taket — och det var väl egentligen icke meningen. Dock finnas många hus (och alltså husrader), som hafva ännu en våning, särskild afsedd för tjenare. Och nu, min ärade följeslagare, kasta, om det behagar dig, en hastig blick öfver denna oöfverskådliga skog af röda cylinderfor-miga skorstenar, liknande höga blomsterkrukor, dessa oregelbundna takutsprång och denna ocean af rök och dimma, som utgör utsig-ten från ett »back-room» i öfversta våningen i ett London-hus; — och sedan raskt utför trapporna igen; ty vi måste äfven besöka underjorden d. v. s. köksvåningen, innan vi lemna huset. Åter nedkomna i bottenvåningens förstuga begifva vi oss alltså utför den hemlighetsfulla trappa, som jag i förbigående påpekade vid ändan af korridoren. På denna trappa är ingen lyx slösad, den är som en af våra. Vi nedkomma nu som sagdt under jorden, och det buller vi höra ofvan oss är från gatan. Jag får erkänna, att jag här blir en dålig ciceron, ty denna våning har jag blott sällan och flyktigt besökt. Så mycket tror jag mig dock kunna säga, att hvad vi här få se är framför allt ett särdeles snyggt, rymligt och väl