104 drag i den allmänna sinnesstämningen inom vårt fädernesland. Vi nämnde längtan efter förändringar. Före Kristinas tid hade Sverge haft jemnförelsevis blott få mera djupt gående revolutioner i det inre statsskicket; på de sedermera förflutna 200 åren deremot ej mindre än 6 större eller mindre sådana, nämligen af 1680, 1719 1772, 1789, 1809 och 1865, hvardera åtföljd af sin oro, sina skak-ningar. Det torde ej kunna nekas, att den nyadliga institutionen och dess missbruk varit en mycket bidragande orsak till vantrefna-den, till oron och till de täta förändringarna. Den har äfven på behandlingen af vår historia haft en störande inverkan. På 1600-talet visade sig några tecken till en häfdateck-ning, en litteratur, som hyllande bördsadelns grundsats, framställde dess medlemmar såsom de der genom både lag och börd verkligen stodo och borde stå högt öfver ofrälsemännen. Från denna historiens aristokratiska orättvisa gick man sedermera öfver till en annan, en demokratisk. Oviljan mot ny-adelns institution öfverflyttades på dess medlemmar, hvarjemnte man för att få ökade anledningar att afskafia den förra nu, omkring 1840, alldeles som omkring 1770, kastade på hela vår aristokrati en mängd anklagelser, förtjenta och oförtjenta om hvarandra. En annan vigtig följd må ej heller förbises. Den efter 1626 uppkomna ny-adeln hängde sig på och betungade den gamla odal-manna-aristokratien och hakade sig snart vid densamma så fast, att de ej mer kunde åtskiljas. Följden blef, att när ny-adeln slutligen 1865 föll, drog den med sig också återstoden af den gamla odalmanna-aristokratien; den af hvilken man någon gång velat och möjligtvis kunnat bilda en bördsaristokrati, liknande den engelska. Att uppkomsten af en sådan blef genom ny-adelns tillkomst omöjliggjord, är en olycka i deras ögon, som anse en stark och oberoende bördsaristokrati vara för hvarje stat nyttig, välgörande, oumbärlig. Men att detta omöjliggörande å andra sidan möjliggjort 1865 års införande af en rörlig aristokrati, en första kammare, som hvilar icke på börd utan på personlig förmåga och på personligt förtroende, för-värfvadt inom samhällets kunnigare och förmögnare klasser, — detta är i mångas ögon en opåräknad men lycklig följd af den i andra fall mindre lyckliga nyadels-institutionen. Utom nu uppräknade följder af sjelfva grundsatsen, har be-mälte institution också i enskilda fall medfört flere sådana och dem ganska vigtiga; t. ex. när den under Kristinas tid genom sina behof och anspråk, lockande och pockande, bidrog till det oerhörda bortslösandet af kronans tillgångar; under Karl den elfte till enväldets införande; under frihetstiden till Mösspartiets störtande 1739, till