112 Vintergrönt. i. Här midt i vintern målar jag i mitt stilla sinn ett vänligt sommarlandskap der solen tittar in: En å med vass och näckblad och björkar öfver strand, högt upp af himlen skymtar en ljusblått vattrad rand; Bland gräs och blom och qvistar en skymt syns af — en kjol, en halmhatt full af blåklint och fina strimmor sol; Två kära glada ögon i skuggan glänsa klart och — vipps är taflan färdig och vacker underbart. Jag åt mig sjelf den målar och om och om igen — en sådan liten perla, hvem mägtar köpa den? Mitt lilla sommarlandskap gjort kammarn ljus och varm, fast hög en drifva lagt sig intill min fönsterkarm. 2. I hvitt och stjernor glittrar min teg hvart ögat når och nordans suck i häcken igenom rutan går; Men sluter jag mitt öga, i ljusgrön svallning går mitt fält och ljum är vinden och gladt en lärka slår. All frost en gång skall smälta så sannt det gifs en tår. Blott en af alla drömmar är sann: att det blir vår. A. T. Gellerstedt.