198 och för öfrigt är det ju i dag endast en hvardagsmiddag och her-rarne äro redan presenterade. Helt annat var det en gång vid en middagsbjudning hos en rik »baronet», dit äfven jag hade äran att vara på kort inviterad. Jag mottogs då redan i förstugudörren af en brokig, guldbesmidd och pudrad betjent, som, sedan han varit nedlåtande nog att ta af mig öfverrocken och efterfråga mitt namn, langade mig sjelf jemte namnet vidare till en annan lika grann herre, som väntade mig vid uppgången till öfra våningen, och som förde mig uppför trappan och deruppe utanför förmaksdörren öfver-lemnade mig och mitt namn åt en tredje, ännu grannare än dé två föregående. Denne öppnade nu dörren på vid gafvel, trädde in före mig- och skränade af all makt ut ett namn, som skulle före-ställa mitt, hvarpå jag sjelf temligen tafatt gjorde mitt högtidliga intåg genom den vidöppna dörren, beskådad från alla sidor genom enkel- och dubbel-lorgnetter och helt säkert med ett uttryck på mitt ansigte, som anstod en svensk plebej inför engelska lorder. — Ja, så går det till, när det är riktigt fint. Men den, som ej kan såsom värde baronet hålla sig med tre betjenter, håller sig åtminstone med en vid dylika festliga tillfällen, och har han ingen i huset, så hyr han för billigt pris en mansperson, vanligen en »greengrocer» (grönsaksmånglare) i grannskapet, hvilken putsas upp så godt sig göra låter och spelar, rollen af familjens betjent. Hos min vän Mr. L., som i många fall gick sin egen väg, förekom dock ej ens vid festliga tillfällen något dylikt och alltså ännu mindre i dag. Icke en gång en liten »buttons» finnes till hands att sköta ceremonierna. Sedan alla samlats i förmaket och till slut äfven värdinnan in-trädt i sin präktiga hvardagsdrägt af grönt siden, begifva vi oss till matsalen, hvarvid naturligtvis Mrs. L. och hennes brorsdotter införas af de främmande herrarne. Derefter följde Mr. L. och jag arm i arm. Såsom vanligt vid denna tiden på dagen synes han vara vid sitt allra bästa lynne. Ja, än mer, hans strålande ansigte uttrycker tillika en festlig stämning, och hela hans yttre är städadt och prydligt, som gällde det en högtid. Och dock är hvarken hans stämning eller hans yttre festligare i dag än alla dagar. Saken är blott den, att Mr. L. i dag liksom alltid går till sitt middagsbord i det glada medvetandet, att han slutat allt arbete för dagen, och att han för den återstående delen uteslutande tillhör sin familj. Sjelfva middagen får ock derföre i hans ögon prägeln af en glad familjefest, till hvilken han kommer icke blott för att stilla sin hunger utan äfven för att vederqvicka sig af känslan att efter den tilländagångna arbetsdagens mödor åter vara bland de sina och för