222 Ja, om han ensam varit till. Så hade han ej haft sin like.» betydligt roligare än originalets: »Il brilloit comme un soleil. Sa chevelure étoit blonde, Il n eüt pas en son pareil, S il eut été seul au monde.» Om man också måste medgifva att Kellgrens bearbetning öfver-träffar sin föregångares i versens ledighet och kvickheten i innehåll, så torde dock den rättvisan böra egnas denne att han, så vidt kändt är, varit den förste, som i vår litteratur infört dessa »vers-niais». Eugène Lewenhaupt. Teaterbilder från fordom. II. Christina Elisabeth Frösslind, född 1793, gift med sångaren Lindström 1813; skiljd, hette sedan fru Frösslind; död 1861 i Göteborg. Hon är glömd; hon var dock värd att minnas. Ingen har, på vår scen, i förenade sång- och talroller, varit så utmärkt som hon. operakomiken, operetten, feerioperan m. m. var derföre, med henne något som de, efter henne, aldrig blifvit; men äfven i den s. k. stora operan och i dramat ha, i vissa roller, få hunnit, ingen öfver-träffat henne, tack vare omfånget och i synnerhet böjligheten af hennes konstnärliga förmåga. Att skildra denna för en efterverld, att åskådliggöra en sällsynt scenisk artist för en tid, som aldrig sett henne, är väl i allmänhet ett gagnlöst företag, och hade icke heller här nu kommit i fråga, om ej minnet af fru Frösslind i viss mån återlifvats hos författaren af en annan, i den nya tiden, hos oss med stort bifall hörd och sedd sångerska, och det sålunda, genom att påminna om denna, blifvit en möjlighet att ge en föreställning om hvad den förra varit. Den naivetet, oskuld, flärdfrihet och godmodiga skälmaktighet, det behag i skick och rörelser, den ljufhet i röst och sång, som utmärka m:me Trebelli, funnos, naturligtvis