240 än alla andra. Den sedliga dragnings- och. förädlingskraft som det i sann mening engelska hemmet utöfvar på sina manliga medlemmar torde ej heller vara ringa, måhända större än i många andra länder, ehuru jag ej tilltror mig att närmare ingå på detta ämne. Så mycket tror jag mig emellertid kunna säga, att i den täflings-kamp, som hemmet i stora städer i allmänhet har att bestå med klubbar samt offentliga ställen och offentliga nöjen af alla slag, när det nämligen gäller de manliga medlemmarnes val af sätt att tillbringa aftonen, torde det- engelska hemmet oftare gå med seger ur striden än hemmet i många andra länders stora städer. Detta bör det ock göra så mycket lättare som middagen och aftonsamqvämet i England komma i ett oafbrutet sammanhang, hvilket det faller sig mindre beqvämt eller behagligt att afbryta. Schweitzerierna, som hos oss liksom i Frankrike ha en så stor dragningskraft både för ynglingar och gubbar, existera ej ens i England, och de oegentliga motsvarigheter dertill, som finnas, såsom »public-houses» och »music-halls», äro platser som ej anses tillräckligt »respectable» för »gentlemen», (om desse ock stundom stjäla sig dit). Och nu, då jag så vidlyftigt berört frågan om hemmet, skulle det visserligen ligga nära till hands, att härifrån föra blicken vidare ut på sedlighetens och religionens stora och vigtiga områden, sådana dessa synts mig gestalta sig på engelsk grund, men dels har något sådant ej kunnat ingå i planen för denna anspråkslösa skildring, som endast afsett att med lätt hand beröra hvardagliga företeelser och intryck i ett engelskt hem, synnerligen i den mån de skilt sig från dylika i ett svenskt; dels vågar jag i ett så djupt och vidtomfattande ämne ej fälla några allmänna omdömen. Att engelsmännen i vidsträcktare grad än andra nationer i fråga om moraliskt och religiöst lif offra åt formen och skenet, att allt för många af dem dyrka en glänsande afgud, som bär det vackra namnet: ^respectability», och att i sammanhang härmed äfven deras definition på en -»gentleman» ofta ej höjer sig öfver den ytliga, som den verldsligt förfinade lord Chesterfield en gång för alla fastställde, — allt detta och. mera sådant påstås med ifver af deras antagonister, ja, äfven af deras egna satirici. Måhända ha de rätt; men säkert kan å andra sidan med minst lika mycken sanning påstås, att ingenstädes finner man mera verklig gedigenhet och soliditet än i England, ingenstädes mera verklige »gentlemen», — ja, ingenstädes mera verklig och lifskraftig kristendom. Men jag lemnar hela detta svåra kapitel åt en bättre penna, öfvertygad för min egen del, att godt och ondt bo tillsammans i England liksom öfver allt annorstädes. Nej, återvändom till ett fredligare fält — Mr L:s förmak.