241 Ändtligen tystnar der musiken och sången: man konverserar några ögonblick och derpå bryta de främmande damerna upp. De höra till Mr L:s grannar och bege sig hem till fots, följda af en betjent. De främmande herrarne deremot, som båda äro från London, inbjudas att stanna qvar öfver natten: familjen har godt om sängkammare. De göra sig derföre ej brådt att säga god natt: värdinnan förekommer dem häri. Hon bör också vara trött. Derefter försvinner värden, och om jag ej minnes orätt, var hans sätt att försvinna detsamma som vi på vårt studentspråk kalla »drypa». Denna handling (på engelskan to mistle) är således ej okänd i England, om den också der, liksom hos oss, endast undantagsvis utöfvas af värden sjelf. Sedan Mr L. gått, föreslå hans söner en cigarr i matsalen, det enda rum i ett engelskt hus der rökning är tillåten, och anbudet mottages med nöje. Som qvällen trots den varmare årstiden råkar för tillfället vara sval, låta vi göra upp en liten koleld i spiseln och gruppera oss kring den, sedan några af sällskapet utbytt sina stöflar mot mjuka tofflor. Här sitta vi nu en stund och röka och sysselsätta oss derunder bland annat med ett af ungkarlar mycket omtyckt nöje, nemligen att ge hvar andra gåtor att lösa, den ena tokigare än den andra. Dessa gåtor äro vanligen ingenting annat än en öfverraskande lek med ord, hvaruti man i England finner en särskild förnöjelse; och förmodligen emedan de äro snart sagdt olösliga för dem, som ej känna dem på förhand, kallas dessa ord-leksgåtor gemenligen »sells» (bedrägerier, knep*). Emellertid brinna kolen illa i spiseln och jag ämnar just fatta »the poker» (som motsvarar vår eldgaffel), då jag erinrar mig ha hört ett gammalt engelskt ordstäf, som säger att en främling ej far röra i elden i ett engelskt hus förrän han i 7 år umgåtts som vän i familjen. Härden är i England ett heligt rum, en symbol af det kärleksband, som sammansluter familjen, och den får ej vanhelgas af främlingens hand. Jag räknade det derföre som en stor ära, ■öfver hvilken jag i hjertat kände mig glad och tacksam, då den ■snälla Mrs L. vid ett senare tillfälle uppmanade mig att röra elden i förmaket. Jag visste hvad denna uppmaning innebar, och länge skall jag minnas det vänliga leende hvarmed den beledsagades. *) För att ge dem, som känna engelska språket, ett begrepp om arten af dessa ■»sells», vill jag citera ett par af dem som förekommo. Fråga: »What is the difference between a lady and a soldier?» Svar: »A lady powders the face, and a soldier faces the powder.» — Fråga: »Why is a mouse like a bundle of hay?» Svar: »Because the cat’ll (cattle) eat it.» Fråga: »What english authors do you invoke, when your house is on fire?» Svar: »Dickens! Howitt! Burns! (Dickens! how it burns!).