256 samt behandlad. För sitt otidiga och ochri stliga kyrkobuller blef han väl någon tid removerad ab officio och belagd med böter, men på sin motståndares och välborne öfverstens flitiga förböner åter tagen till nåder och restituerad. M:r Anders gjorde honom till sin capelian och han kom sålunda åter till Törnekulla, der han bebodde sin fädernegård och blef mer och mer stadig med åren. Emellan honom och hans pastor rådde allt framgent en fast och stadig vänskap, och har Herr Petter uti den series p ast orum, som funnits och kanske ännu finnes qvai’ i Törnekulla med egen hand antecknat, att han efter församlingens förre herdes M:r Andreæ Jonæ Busemontani högst beklagliga frånfälle, som timade natten emellan d. 7 och 8 Januarii 1689, påföljande år 1690 nullo obstante vel prohibente med ven. Consistorii bifall succederat honom, tillträdandes så pastoratet som enkone. G. Djurklou. Det flydda leendet. Af Claes Lundin. I. Det var en kall decemberdag. Vinden blåste skarp, och snöflingor följde med blåsten. Det var icke något väder för dagdrifveri på Stockholms gator och ej heller för att stå på Gustaf Adolfs torg och se på den fina verlden eller luta sig öfver bröstvärnet på Norrbro och skåda huru strömmen krånglar sig omkring bropelarne och ilar under hvalfven. Hvar och en gick med hastiga steg öfver torget, sökte skydda sig mot blåsten och såg hvarken till höger eller venster. Ett undantag fans dock. Vid hörnet af Strömgatan och arf-prinsens palats stod en ung man stilla i kylan. Han håde till och med stått der länge, utan att oroas af vinden som for ganska vårdslöst ut och in i vecken på hans tunna slängkappa och sökte lyfta på hans luggslitna hatt. Den unge mannen höll blicken stadigt fäst på den af palatsets portar som vetter åt strömmen. Han tycktes vänta på någon.