286 hans död, emedan han i lifstiden strängt förbjudit henne att söka komma in i vindskammaren. Jag gick dit upp. Nyckeln satt åter i dörren och nu kom ingen mot mig för att jaga mig bort. Rummet var tomt. Hvart hade alla målningarne tagit vägen? Derom har jag aldrig fått någon upplysning. Den stackars målaren hade troligtvis förstört dem innan han skulle börja den tafla, om hvilken han talat på sin dödsbädd. Gesällerne och lärgossarne voro hågkomne i det testamente som målaren gjort redan ett par år förut. Kristin fick hela huset. Hon log tacksamt under tårarne. Det var också ett leende, men ej det som flytt Ragnar Hjort i lifstiden.