Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nr 9. September
- Maritza, af Gustaf Björlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
Hon stälde vattenkrukan ifrån sig och satte sig på bänken vid
min sida. Men jag visste knappast, hvad jag skulle säga henne.
Ännu i denna stund tycker jag mig se hur hennes svarta hårflätor
med den röda törnrosen i hårfästet, skimrade som ett oredigt
töcken för mina ögon. Hennes barnsliga, omisstänksamma oskuld kom
mina kinder att rodna. Hon var en engel, tänkte jag för mig sjelf,
och jag tyckte nästan att det lät som en hädelse, då mina läppar,
i öfvermåttet af förtjusning, framhviskade detta »Cseretlék», detta
ord, som man väl kan öfversätta med: »jag älskar dig», men hvars
trånande tonfall intet annat språk kan återgifva.
Det var på senhösten 1848, fortsatte han efter en stunds
tystnad. Upproret i Ungarn hade kallat allt flere österrikiska trupper
på andra sidan Leitha. Det ena regimentet efter det andra tågade
genom Leopolstadt ut på Pratern, för att sedan på Donau fortsätta
sin färd till Pressburg.
Jag har glömt att säga er att jag är ett wienbarn. Min far
var en ansedd borgare i Leopoldstadt, och jag sjelf, när dessa
händelser tilldrogo sig, en nittonårs yngling, liflig och glad, som
wienbarn i allmänhet äro. Hvad var derför naturligare än att jag skulle
känna en stark åtrå att få följa de ståtlige trupperne äfven bortom
Pratern. För hvarje nytt regimente ökades min håg för soldatens
yrke. Min far tvekade dock länge att gifva sitt bifall. Han var
en borgare af gamla sorten, och hatade både militärer och adelsmän.
Hvad som nu särskildt förtröt honom var att kejsaren kallat
Ryssland till hjelp mot ungrarne. »Mot sina medbröder» svarade han
mig alltid, på mina ifriga böner, »vinner man ingen ära och hvem
som strider mot menniskans frihet, blir aldrig annat än en
äfven-tyrare. »Stanna derför qvar och blif en redlig köpman som din far,
då har du bröd till döddagar och behöfver icke slå ihjäl dina
med-menniskor för att kunna lefva».
Min enträgenhet segrade dock till slut, och tack vare några
mäktige gynnares förord fick jag anställning som kadett vid ett
chevauxlegers regemente, hvilket nyss förut aftågat till gränsen.
Med hufvudet fullt af lysande framtidsdrömmar skyndade jag att
köpa mig häst och uniform och försedd med några dukatrullar
samt med rekommendationsbref till flere bland regimentets äldre
officerare gaf jag mig åstad på vägen till Pressburg. Framtiden
hägrade löftesrik i mina tankar och min enda sorg var att kriget
skulle sluta förr än jag fått råka mitt regimente och haft tillfälle
att utmärka mig.
Men hvar fans detta regimente? Ingen kunde upplysa mig
derom. I Pest skakade man misstänksamt på hufvudet åt mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Sep 27 20:04:16 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nu/1877/0318.html