Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10. Oktober - Fången slöjdar leksaker, af Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här sitter jag krokige gubbe grå
På tornhöga Akershus.
Så ändlöst långa timmarne gå,
Jag ser en flik blott af fjorden blå,
En strimma af himlens ljus.
En gång ock jag varit stark och ung;
Jag mins, jag mins det fullnog:
Med gods och gårdar och penningpung,
Till vrede snar och med handen tung —
Jag hötte ej förr’n jag slog.
Nu har jag kufvats i slafveri
Vid svarfstol och hyfvelbänk:
Min kraft är bruten, mitt trots förbi,
Jag vet att aldrig jag skall bli fri,
Förr’n döden lossar min länk.
Men snurra svarfhjul, du hyfvel gå!
Det stundar till julens fest:
Jag slöjdar här för att roa de små
Med lyftad gullhof gångaren grå,
En präktig stuga dernäst. —
En stuga, lik gården i lunden grön
Vid hemmets brusande fors —
Dertill en kyrka, rymlig och skön,
Lik den, der barnet böjt knä i bön
Med tårar vid Christi kors.
Till jul det stundar: jag har så brådt
Att allt få färdigt och prydt;
Men doktorn skakar sitt hufvud smått,
Och vaktkarln hviskar — jag hör det godt —
Att jag blifvit barn på nytt.
Dock randas den signade juleqväll,
Då fröjdas jag, gamla skarn,
Att hvarje leksak från fångens cell
Till heders kommer i något tjäll,
Der det fins lyckliga barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
