Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10. Oktober - Fången slöjdar leksaker, af Carl Snoilsky - De dödes dag, af C. D. af Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De många grenljusen tänder mor —
Så var det, så var det ju förr! —
Derinne i kammarn trampa små skor,
Små röster spörja med längtan stor:
När öppnas den stängda dörr?
O, komme en afton, då sjelf jag hör
Det klappa på fängslets hus!
Då skrapar Gullhof derutanför,
Ur mörka kammarn han barnet för
Till fadersarmar och ljus!
Hur tyst, hur stilla! Och ändå
Hvad menskomassor röras!
Till kyrkogården alla gå,
Men stegen knappast höras,
Och himlen lyser klar och blå,
I mild förtoning syns dess rand,
Och kransar hvila i hvar hand,
Och andaktsfullt är hjertats slag:
Det är i dag de dödes dag.
Du trogna mö, som mist din vän
I krigets nöd och fara,
Och bär din ros till grafven än
Med blickar underbara,
Du mor, som vandrar om igen
Dit du har vandrat år för år,
Der barnets lilla kulle står,
Jag ser på edra bleka drag:
Det är i dag de dödes dag.
I söken upp det tysta hus,
Der inga stormar hvina,
Och inre stjernors fromma ljus
I edra ögon skina.
Så mildt som tårepilars sus,
Så susar minnets trogna röst
I edra vemodsfulla bröst;
Som skuggors spel på bleknad lind,
Så darrar sorgen på er kind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
