340 Men ännu är invasionen, revolutionen och inbördeskriget ett obestämdt, dimmigt moln vid horisonten, utan form eller konturer. Låtom oss njuta ögonblickets fröjder. Det ena ekipaget efter det andra rullar fram till den stora ve-stibulen i Pavillon de 1’Horloge och aflemnar sitt i pelsverk, siden, sammet och guldbroderier väl emballerade innehåll. Vi, som ej förut gästat Tuilerierna, ställa våra steg till en särskild salong, afsedd för dem, hvilka nu för första gången skola hafva äran presenteras för kejsarparet. Lorder, grander af Spanien, furstar af —hitz —ritz och —wil röra sig om hvarandra med vördnadsvärda paschor af så och så många hästsvansar. Mister Dollar språkar förtroligt med sin besegrade broder från södern. Perus och Chilis diamanter, täflande i glans med mexikanskans ögonpar, gnistra emot oss från barmar af alabaster. Från rosiga läppar ljuda all verldens tungomål, tolkade af kosmopolitiska småleenden. En exposition universelle en miniature af skönhet och behag allt ifrån Albions ö till »hafvets, som drömmer, oändligt blott, kring Martinique.» En scen ur Tusen och en natt, — en bit Vanity Fair, — som ni behagar! Grupperna ordna sig. De skilda ländernas ambassadörer placera sig hvar och en framför sitt lands representanter och intaga en afvaktande ställning. Den för aftonen lyckligast lottade var utan tvifvel Förenta Staternas sändebud. De öfriga ambassadörerne upptaga med sina noviser två tredjedelar af salongen, men den återstående tredjedelen har smyckat sig med så mycken gratie och behag, att man kände den mest brinnande lust att emigrera. Våra blickar lustvandrade i denna blomstergård och våra tankar ilade, om ej öfver Atlanten, så åtminstone öfver golfvet, då dörrarne slås upp och vi väckas ur våra svärmerier af ordet »1’empereur!» Det låg en viss pondus deri och alla vände vi våra blickar från republiken till kejsardömet. — Långsamt skred han fram genom samlingen, hufvudet något bakåt och böj dt åt sidan, blicken som vanligt halft beslöjad; ett nästan vemodigt leende hvilande öfver anletsdragen. Allt angaf trötthet. På kort afstånd följde kejsarinnan, förd af erkehertigen. Kejsaren bär marskalksuniform med Hederslegionens stora kors, svarta sidenstrumpor och skor, kejsarinnan — kan ni förlåta mig det? — hennes drägt kan jag ej påminna mig och, om jag nu såge den framför mig, skulle jag ej kunna beskrifva den, huru intressant