Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nr 10. Oktober
- En Tuileriebal, af G. Hedman 1870
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
en Medicis praktlystnad. Så blef Tuilerierna en tanke, som snart
under Pliilibert Delormes skapande hand tog form och gestalt.
Det är natt. — Tyst, hemlighetsfullt församla sig mörka skuggor
än här än der i staden. Det dubbla korset på deras hattar lyser
spöklikt genom dunklet. Timmarne skrida långsamt fram.
Tyst! Hvad är det? En ensam klocka ljuder. — Tecknet från
S:t Germain 1’Auxerrois!
Facklor tändas, svärd blottas, portar bräckas, döendes skri fylla
luften. I palats som koja, hugenott, bed din sista bön! — Det är
Bartolomei natt.
Katarina af Medici har segrat öfver den svage konungen.
Utom sig af raseri, fruktan och villrådighet utropar Carl IX:
»Guds död, min mor, efter ni säger det vara nödvändigt, gif
befallning om Colignys död, men må med honom falla hvarje hugenott,
att icke en må återstå att anklaga mig.»
Se här den första af de scener, som under sekler rört sig utom
eller inom de murar, hvilka sträcka sin tillvaro, så att säga, mellan
en Bartolomeinatt och en Bartolomeidag.
Astrologien utslungade snart sitt anatema mot det nya
palatset och Katarina, som knappast hunnit taga det i besittning,
öfver-gifver det för att ånyo taga sin boning i Louvren och håller sina
fester i den af Jean Goujon smyckade »Salle des Cariatides».
Henrik IV förbinder det med Louvren längs Seinestranden.
Ludvig XIV fullbordar det genom Levau och Dorbay, hvilka åter i
sin ordning korrigeras af Fontaine tillika med flere andra arkitekter
under olika tider. Napoleon I förenar det med Louvren på
motsatt sida.
Allt sedan Katarinas af Medici tid kan man knappast säga
att det bebotts af den regerande konungen förr än af den olycklige
Ludvig XVI, hvilken, ditförd i triumf af den upproriska pöbeln, der
var mera en fånge än en konung.
»Det kom en tid», säger Barrère 1791, »då våra konungar,
flyende folkets blickar, drogo sig bort långt från hufvudstaden,
omgif-vande sig med lyx, hofmän och soldater. — Det är despotismens
hemlighet att, omgifven af asiatisk lyx, innesluta sig i ett aflägset
palats, likasom man fordom uppställde gudomligheterna i templens
bakgrund eller i skogarnes djup, för att säkrare verka på folkens
inbillning. Det fordras en stor revolution, för att föra folken till
friheten och konungarne midt ibland dem.»
Konventet, första kejsardömet, restaurationen, republiken, andra
kejsardömet togo nu efter hvarandra palatset i besittning, tills sist
kommunen gjorde ett slut på dess tillvaro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Sep 27 20:04:16 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nu/1877/0347.html