»På bal! Nå hvad såg och hörde du der?» röt eller rättare bläddrade han till, som om han ämnat uppsluka mig. »Oh, hvad man i allmänhet ser och hör på en bal: hvirflande vals, brusande musik, qvick konversation», svarade jag helt naivt. Han vände mig sin breda rygg. Jag började hoppas att han skulle gå sin väg. »Hu! hu!» Ett sarkastiskt grin hopdrog hela denna kroppsdel. Åter vände han bredsidan emot mig, lade sin hand på mitt bröst och lutande hela sin ofantliga kropp öfver mig, hvi-skade han med graflik röst i mitt öra: »konversationen är död!» Jag ruskade på mig för att komma upp, morsknade till och ade: »Misstag, bäste farbror, jag hörde honom i afton frisk och kry. Han har aldrig befunnit sig bättre, allt sedan sina välmaktsdagar i Hotel de Rembouillet.» Öppnande sin ena perm slungade han ett lakoniskt »åsna» midt i mitt ansigte. »Men du är ung och oerfaren», bläddrade han urskuldande, »jag vill vara lugn och nu som fordom fördrifva några timmar i ditt sällskap. Har du något att ligga på?» Jag erbjöd med en under gifven gest min bokhylla, såsom den mest passande möbeln i det fallet. I ett nu låg han tvärt öfver rummet, med ena delen stödd på sängen, den andra på mitt bröst. Hela dess innehåll af moderna författare ströddes kring golfvet. Sjelf lade han sig öfverst med Civilisationens historia som hufvudkudde. Hyllan knakade i sina fogningar, jag andades med svårighet. »Jo, min gosse, han är död, sten död, och balsamerad till på köpet. Den som nu under hans namn fjantar omkring i salongerna är helt enkelt en narr, en ättling på sidolinien». »Dennes rätta namn är Slidder eller Sladder. Jag mins ej så noga hvilketdera. Han såg ljuset för första gången i en modern balsalong mellan en vals och en polkett, på samma ställe der hans olycklige fader uppgaf andan.» »Men hur dog pappa sjelf?» frampustade jag med svårighet. »Man dansade honom halfdöd och sedan ’priffade’ man ihjäl honom.» »Den olycklige! Men, jag ber tusen gånger om ursäkt, skulle icke farbror kunna maka litet på sig? Jag nästan qväfs.» »Jaså! Skadar icke, men för öfrigt är det väl tid att jag be-gifver mig till biblioteket.» »Farbror bor der, förmodar jag?» »Fjerde hyllan till höger. Måtte jag hinna hem innan den fördömde vaktmästaren anländer.»