364 Ur Mäster Olof, Ett skådespel af Aug. Strindberg. Akt IV, scen 5. mäster Olof vid sin moders dödsbädd. * Sof, o sof! Icke skall jag Störa dina drömmar! — — Tag, o tag, Heliga sömn, frid pä dina vingar, Du, som allt lisar och plågan betvingar! Han går till fönstret och drager undan förhänget; man ser ett parti af Stockholm med Mälaren i morgonbelysning; han öppnar fönstret. Välsignade morgon, är redan Du vaken? Sä kom då hit in och tag mitt Guds frid! Se rökarne stiga sä blå öfver taken, Likt offer, tända till dagens id Af mödans barn från den svarta härden! Sjung högre, du lärka, öfver ångande gärden, Att mor må drömma sä vackra drömmar Om ungdomstid och om midsommarstid. Blås upp, du Vestan, och låt dina strömmar Mig föra hit ifrän Mälaren öfver Den milda doften af vallmo och klöfver, Att plågans andar en stund du söfver . . . Mäster Olof (Olaus Petri) har i nästföregående scen med reformatorns nitälskan jagat hort några munkar, hvilka med hvarjehanda vidskepliga ceremonier velat bereda hans moder till döden.