387 att söka till konungens, sedermera till en sådan höjd stegrade, ovilja mot dessa sina äldsta barn, synnerligast mot kronprinsen Fredrik. Mycket bidrog dock, som sagdt, äfven förtalet vid hofvet. Då prinsen ej var gerna sedd af konungen och ofta endast i smyg kunde råka sin mor och syster, fördes på drottningens föranstaltande en hemlig korrespondens mellan honom och prinsessan. Vid ett af dessa tillfällen hände sig, att, just under det prinsessan var sysselsatt med sin skrifning, man hörde konungen komma. Hastigt undangömdes papperen i en låda, mad. de Sonsfeld tog till vara pennorna, och då konungen redan var så nära, att annat gömställe ej kunde användas, stoppade prinsessan bläckhornet i sin ficka, i det hon med försigtighet höll det upprätt. Konungen steg in, talade några ord med drottningen, samt råkade händelsevis att yttra sig öfver det lilla skåp, hvari papperen blifvit gömda, hvar-efter han gjorde ett försök att utdraga lådan, som dock ej lyckades. Drottningen skyndade att vända hans uppmärksamhet på något annat och, då under samtalet prinsessan, som ej vågade röra sig från stället, gaf ett svar, hvilket särdeles behagade honom, omfamnade han henne flera gånger med den påföljd, att bläcket började rinna utefter hennes kläder ned på golfvet. Hon var utom sig af förskräckelse, men lyckligtvis för henne märkte han det ej och af-lägsnade sig strax derpå, så att hon undslapp med blotta förskräckelsen. Bläcket hade runnit igenom ända intill linnet och förstört alla hennes kläder. Liknande händelser inträffade ej sällan, och vi skola blifva i tillfälle att i det följande omnämna en eller annan piquant situation. Konungen, som hade ett ostadigt, af ögonblickets ingifvelser i hög grad beroende, lynne, talade verkligen, som det vill synas på allvar, vid några tillfällen om att afsäga sig kronan till förmån för kronprins Fredrik och med sin öfriga familj lefva ett idylliskt landt-lif. Det var isynnerhet vid slutet af år 1727 han umgicks med dessa, om ock ytliga, planer, och det var till ej ringa del för att förströ honom från dessa tankar, som hans ministrar Grumkow och Sekkendorff, då den tilltänkta förbindelsen med England gått om intet, tillrådde honom att söka bortgifta prinsessan med konung August af Polen samt med afseende derpå mottaga en inbjudning från denne att göra ett besök i Dresden. Denna resa kom också verkligen till stånd, och ett giftermålsfördrag uppsattes i hemlighet, som dock ej framdeles ledde till någon påföljd. De svårigheter som visade sig vid att för prinsessan finna ett passande och alla parter tillfredsställande parti, svårigheter, som i betydlig grad ökades genom drottningens egensinnighet och hemliga