429 intet om det: jag hisnar ännu i dag, vare sig jag tänker på farten eller på löjtnanten. Från Eidsvolds station vid södra ändan af Mjösen, återvände vi till Kristiania på jernväg. Vägen från Eidsvold är jemförelsevis enformig och ödslig nästan hela tiden. Vi passerade ett ställe, der skogseld nyligen hade åstadkommit förödelse, och detta var första gången jag i Norge såg något afgjordt fult — och för att detta skulle bli möjligt, hade ett härjande element måst komma till hjelp. En läkare från Kristiania som var med, berättade oss, då vi nalkades staden och fingo dess förstäder i sigte, några »blad ur sin praktik», som ådagalade att pauperismen och bostadsnöden måste vara lika stor i Kristiania som trots Stockholm. Han hade bland annat øn gång blifvit kallad till en fattig familj, som bodde midt i ett eländigt rum, under det att i hvardera af rummets hörn bodde en särskild familj. Från hörnfamiljerna hade uppstått klagomål mot familjen i midten, emedan denna hade mottagit hyresgäster. Vi ankommo sent till Kristiania, togo in på vårt förra hotel, der vi tillfölje af det stora tilloppet af resande, voro glada att bli instufvade i ett litet skänkrum. Våra utfärder i Norge voro för denna gång slut och följande dag anträdde vi efter en stadig sömn och en stadig frukost återresan med ångbåt. Väl kommen ombord fick jag se, att vi hade till ressällskap bland andra vår engelske gubbe från Krokkleven, han som ej kunde förmås att knäppa igen rocken, och med honom voro äfven de två damerna och den unga herrn. När vi ute på Kristiania-fjorden satte oss ner till table d’höte ombord, råkade jag få min plats midt emot gubben, och då jag under middagens lopp kom i tillfälle att skicka honom saltkaret, och han härför hjertligt och fryntligt uttryckt sin tacksamhet, tog jag mod till mig, och uttalade min beundran öfver hans ståndaktighet vid Krokkleven, då den unga damen ville tvinga honom att knäppa igen rocken. Gubben frågade skrattande om jag var den herrn, som stod på trappan; och från denna lilla början utspann sig nu ett samtal, i hvilket ; snart de båda unga damerna och den yngre herrn deltogo på det mest hjertliga och otvungna sätt. Vi glömde oss qvar vid bordet en hel timma efter de andra bordsgästerna, och uppkomna på däck slogo vi oss ner tillsammans lika naturligt, som om vi varit gamla bekanta. Under samtalets gång fick jag veta, och nämner det så-;som ett exempel på engelsk kraftfullhet, att gubben var sjuttio år; ■och dock utan någon hjelp knogat uppför och utför Krokklevsbac-ken. Han tillskref sin raskhet de lekar och kroppsöfningar, så van-iliga i England, med hvilka han i yngre dagar härdat sig. När