Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Det svenska näringslivets utveckling under åren 1859—1929. Av kommerserådet Martin Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
siffran 1 mill. ton och passerade år 1903 den andra millionen och var 1913 uppe på 6,4 mill.
ton. Efter världskriget, under vilket utförseln som sagt minskades, blev 1913 års siffra
snart slagen, och 1927 nåddes siffran 10,8 mill. ton, som i värde motsvarades av 158 mill.
kronor — år 1928 gick exporten ned till 5,i mill. kronor, men har man nu anledning att
vänta, att 1929 skall åtminstone nå 1927 års siffra. Männen från 1859 kunde omöjligt
hava drömt om ett dylikt resultat; år 1929 vilja vi drömma stort om det nya malmfältet
i Skellefteåtrakten, som nyss börjat bearbetas och varifrån exporterats malm, innehållande
bl. a. guld och silver. Sverige skulle alltså åter kunna uppvisa en produktion av dessa
ädla metaller; praktiskt taget har förråden i våra gamla fyndigheter för ädla metaller varit
uttömda. Ar 1859 erhölls guld från Konung Gustav III:s verk i Falun (80 ort 83 korn = 375
gram). Silver kom det året utom från Falu gruva från Persbo och Sala silververk, ävensom
från Hällefors (Örebro län) och Guldsmedshyttan. Tillsammans erhölls i riket 2,419® eller
i runt tal 1 ton silver. Sedan år 1923 har ej redovisats någon tillverkning av guld och
silver, men enligt beräkning skulle de i Skellefteåfältet år 1927 brutna malmerna innehålla
av dessa ädla metaller 774 kg
guld och 5,614 kg silver. Något
smältverk för dessa malmer
finnes veterligt ännu ej i
Sverige, åtminstone ej i gång, utan
skickas malmen, som är en
arsinikmalm, utomlands; år
1927 utfördes sålunda 11,884
ton till ett åsatt värde av
893,000 kronor.
Det anförda torde vara
ett belägg för att vi i våra
berg hava en inkomstkälla,
som vi böra hålla vakt om.
Det behövs ej att erinra om
att bergsbruket och
bruksrörelsen har till sitt förfogande
högt kvalificerade både ledare
och arbetare samt de
modernaste maskiner och metoder. Den elektriska malmletningsmetoden, för att nämna ett
exempel, är en svensk uppfinning, som just nu gör sitt segertåg i världen.
Till Sveriges naturliga inkomstkällor kunna vi även räkna den tillgång av energi, som
numera erhålles ur våra vattenfall och som i vår tid kan omvandlas och tjäna så många
ändamål och ej minst näringslivet. Vårt lands elektrifiering hör till denna gångna periods
märkligaste företeelser. Det var dock först på 1890-talet, som de elektriska
vattenkraftstationerna för kraftöverföring på långa avstånd kommo till utförande. Därmed blev
vattenkraften först fullt använd och begärlig. Ytterligare uppfinningar hava gjorts, och
Sverige har att uppvisa en lysande utveckling på elektrifieringens område och anses, ej
utan skäl, som ett föregångsland. Tillgången till inhemsk kraft, även om den ej ställer sig
fullt så billig, som mången velat ha den, är oskattbar. Säkert skulle utan denna vår
handels införselsida i denna dag tyngas av ännu större stenkolsimport; andra företeelser
ha gjort att denna ej avsevärt minskats — våra byggnader med sina värmecentraler
fordra bl. a. kolbränsle —, men på ett håll se vi en mycket tydlig behovsminskning,
nämligen i mängden av lysoljor, varav införseln nedgått till hälften. Det skulle föra
oss för långt, om vi skulle söka utförligare skildra allt vad tillgången till elektrisk kraft
fört med sig under de sista sju decennierna. Telegrafen fanns visserligen i Sverige redan
Kemisk-teknisk fabrik för 60 år sedan: M. Zadigs tvål- och parfymfabrik
i Malmö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
