Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Näfveqvarns bruk, aktb., Nävekvarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
solid grundval för bruket. Småningom kommer detta att omfatta så gott som hela
Tuna-bergs socken med dess malmrika gruvor och goda skogstillgångar samt en stor del av
Tuna sockens skogsbygd.
Genom de gynnsamma förutsättningar, som de ständiga krigen skapade blev Sveriges
storhetstid också en blomstringstid för Näfveqvarns styckebruk. Kanontillverkningen räckte
till ej blott för svenska statens behov utan ock för export till andra länder, framför allt,
synes det, till Holland.
Året 1719 blev liksom för så många andra svenska bruk och städer ett olycksår för
Näfveqvarn, som då hemsöktes av ryssarna och lades i aska med alla verkstäder, hus och
inventarier. Det synes emellertid icke ha dröjt så länge innan masugnen återuppbyggts,
men de lysande åren voro gångna, då det jämförelsevis fredliga 1700-talet icke erbjöd
någon vidare avsättning för kanoner.
År 1793 sålde dåvarande ägaren Isak Georg De Besche Näfveqvarns styckebruk till
sin måg majoren Gustaf Ulrich Silfversparre. Därmed försvinner släkten De Besche, som
grundat bruket och under 170 år genom fem släktled lett
dess växlande öden, ur Näfveqvarns historia.
Efter en kort blomstringstid under Silfversparre, som
bl. a. anlade en manufaktursmedja samt satte i gång med
tillverkning av stångjärn och spik, såldes bruket år 1806
till lagmannen G. A. Sederholm på Ålberga och därmed
kom det över till den släkt, i vars ägo det ännu befinner sig.
Under de mer än hundra år, varunder Näfveqvarn tillhört
Sederholmarna, har det undergått många och stora
förändringar, som inte lämnat så mycket kvar av det gamla
styckebruk, vars kanoner en gång dundrade på Europas
slagfält. Bruket har förvandlats till ett modernt gjuteri- och
verkstadsetablissement, och till denna utveckling, som
daterar sig från mitten av 1800-talet, knyter sig framför allt
brukspatron Johan Sederliolms namn.
Efter hans död 1883 inträffade en stagnationsperiod, men
under de senaste decennierna har bruket åter ryckt upp till
sin gamla förnämliga rangplats bland svenska industriföretag.
Det äges för närvarande av ett familjebolag, Aktb. Näfveqvarns Bruk, med bruksägaren
Johan Sederholm och lantmäterifiskalen Ernst Höks stärbhus som intressenter. Verkst dir.
och disp. är sedan 1911 ingenjör A. Dybsö, under vars skickliga och energiska ledning
tillverkningen betydligt uppdrivits. Omsättningen som 1912 uppgick till 1,500 ton är nu uppe i
2,200 ä 2,300 ton och vid verkstäderna sysselsättas omkr. 160 man samt vid lantbruket, skogen
och sågen ett 30-tal. Brukets gjuteri har nu tvenne kupolugnar med en kapacitet om c:a
7,000 kg. per timme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
