När Var Hur : aktuell årsbok / 1945 / 95 (1944-2007) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommunalförvaltningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

KOMMUNALFÖRVALTNINGEN

Den svenska kommunala självsty.
reisen har mycket gamla anor,
vilket gäller både landsbygden och
städerna.

Landsbygdens kommuner voro
ursprungligen kyrkliga organ. Sedan
kristendomen Införts 1 Sverige och
kyrkor börjat byggas, bildades
socknar av personer, som använde sig
av samma kyrka. (Ordet »socken»
kommer av att medlemmarna
»sökte» sig till dess kyrka.) Sockenmän,
nen ägde och förvaltade sin kyrka
och tillsatte dess prästerskap.
Sockenmän voro endast de självägande
bönderna, och dessa fattade beslut
på sockenstämmor. Så småningom
började dessa stämmor syssla även
med världsliga frågor.

I städerna var det däremot
näringsidkarna, d. v. s. handlandena
och hantverkarna, som voro de
beslutande. De valde borgmästare och
rådmän, vilka voro både
förvaltningstjänstemän och domare. Dock
kunde konungamakten ingripa i
städernas förvaltning. Genom kungliga
beslut kunde nya städer bildas och
äldre städer upphöra; påbud kunde
även komma att en stad skulle
flyttas till annan plats eller att en del
gv dess borgare skulle flytta till en
annan stad.

Allt eftersom tiden gick
utvecklades så småningom självstyrelsen
både på landsbygden och i städerna.
Men det var först år 1862, som den
erhöll en över hela landet enhetlig
organisation genom tillkomsten av
de kommunallagar, genom vilka
det kommunala förvaltningssystem
skapades, som ännu, ehuru med
många viktiga förändringar,
existerar. Genom dessa lagar särskildes
de världsliga och kyrkliga
förvaltningsmyndigheterna, och riket är
numera indelat dels i kommuner för
handhavandet av de världsliga
frågorna, dels i församlingar för
handhavandet av de kyrkliga. Rikets
indelning i kommuner och
församlingar överensstämmer i det stora
hela taget. På landsbygden motsvaras i
allmänhet varje församling av en
kommun med samma namn, fastän
många fall finnas, där en kommun
omfattar två församlingar eller en
församling två kommuner. Vad stä-

derna beträffar, utgöra de alltid en
kommun och i regel en församling.
En del städer bilda dock gemensam
församling med en angränsande
landskommun, och en del stora
städer äro delade i flera församlingar.
I dagligt tal skiljer man icke så
noga mellan kommuner och
församlingar på landsbygden, utan
kallar bådadera för socknar. Socken är
eljest numera formellt sett icke en
kommunal enhet utan endast en
redovisningsenhet för fastigheter. I
de fall, där kommuner och
församlingar icke sammanfalla,
överensstämma socknarna
(jordebokssock-narna, jordregistersocknarna) ibland
med kommunerna och ibland med
församlingarna.

X fråga om församlingar skiljer
man mellan territoriella
församlingar, som motsvara ett visst
avgränsat område, och lcke-territorlella
församlingar, vilkas medlemmar bo
inom andra församlingars områden.
Förr funnos många icke-terrltoriella
församlingar, såsom
garnisonsförsamlingar, slottsförsamlingar,
hospi-talsförsamlingar, lappförsamlingar
m. m., men numera ha nästan alla
dessa upplösts. Man skiljer även på
moderförsamlingar, där det finnes
en kyrkoherde boende, och
annexförsamlingar. Tidigare funnos även
kapellförsamlingar och kapellag, som
hade en mindre självständig
ställning, men de ha numera upphört
eller ombildats till
annexförsamlingar.

I fråga om kommuner skiljer man
givetvis i första rummet på städer
och landskommuner, men -bland de
sistnämnda kan man dessutom
särskilja en särskild grupp, köpingarna,
som stå städerna nära. Skillnaden
mellan städer och köpingar har
alltmera minskats. Den viktigaste
skillnaden, nämligen att städerna
hade egen rådhusrätt, medan
köpingarna lydde under landsrätt, har
sedan flera årtionden tillbaka
upphört i det att alla nya städer och
en hel del äldre lagts under
landsrätt, och det är meningen att detta
så småningom skall bli fallet med
de flesta städer. En annan skillnad,
som länge gällde, var att
köpingarna tillhörde vägdistrikt men icke
städerna, men sedan nyligen väg-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>