Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydamerika - Sydamerikas ekonomiska geografi, av Ragnar Sundén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sydamerika
med denna vara, mèn mycket stora
partier kommer också från
Colombia och. Venezuela.
Sydamerikas viktigaste
exportartikel bland jordbruksalstren är dock
numera vetet. Mycket ansenlig är
också odlingen och exporten av
majs, linfrö och havre. De främsta
producenterna av de fyra
sistnämnda alstren är Argentina och
Uruguay.
Vanligen gör man sig emellertid
överdrivna föreställningar om
storleken av särskilt La Plataländernas
spannmålsodling. Kvantitativt
distanserås dessa länder vida av Förenta
staterna. Majsskörden i Förenta
staterna är t. ex. fem gånger större än
vad alla övriga amerikanska länder
producerar, och veteskörden enbart
i Kansas och Nord-Dakota motsvarar
hela den argentinska årsväxten av
detta sädesslag.
De senaste årtiondena har
inneburit en utveckling av
jordbruksnäringen i riktning mot större
mångsidighet. Tidigare importerades
stora mängder ris, men odlingen av
detta viktiga födoämne har nu på
flera håll i Sydamerika upptagits
eller utvecklats.
Av allmänt intresse är även
odlingen- av vin och -sydfrukter i
Argentina ooh Chile, vilken ligger till
grund för en växande export av
viner samt torkad och inlagd frukt.
Under den tidigare kolonialtiden
var de tre viktigaste områdena för
boskapsuppfödning norra Brasilien,
som försörjde Bahia och
Pernam-buco, södra delen av mellersta
Brasilien, som försörjde Minas Geraes
och Rio de Janeiro samt slutligen
Argentinskt jordbruk
104
den argentinska pampas, som
försörjde gruvdistrikten i Peru och
Bolivia. Exporten från de olika centra
för boskapsuppfödningen bestod
länge nästan uteslutande av hudar,
och den har ännu i dag samma
karaktär i de flesta av de
sydamerikanska staterna. I själva verket är;
Argentina och Uruguay hittills de
enda mera betydande exportörerna^
av kött, låt vara att södra Brasilien ■
börjat tävla med dem.
Köttexporten från Argentina kom;
i gång på 1870-talet och bestod då
nästan helt och hållet av torkat
fårkött. De första sändningarna i stör-?
re skala av fruset kött från
Argentina till Europa ägde rum strax
efter sekelskiftet. Numera svarar
Sydamerika för 80 procent av
världshandeln med fruset kött. Den
främsta leverantören är Argentina, där
slakten för kylhusen 1945 uppgick
till nära . 6 milj. nötkreatur, 11%
milj. får och nära 4 milj. svin. Den
uruguayska köttproduktionen är
väsentligt mindre, men årsslakten rör
sig likväl om 1 milj. nötkreatur och
700.000 får. Den sydamerikanska
fåraveln koncentreras alltmer till
Patagonien och Eldslandet och
bildar. underlaget för en ullexpo^t, som’
står tillbaka endast för den austra-j
liska.
Skogsbruk
Sydamerika är rikt på skog, men
skogsbruket står i de flesta av dess
länder lågt. De mest betydande
skogbärande områdena finnes i Brasilien
(nära 500 milj. hektar, motsvarande
15 % av jordens skogstillgångar),
Argentina (125 milj.), Peru (116
milj.) och Chile (56 milj. hektar).
I fråga om skogsbevuxen mark
tävlar Brasilien med Sverige om andra
rummet i världen; skogarna upptar
nämligen ca 60 % av landets hela
areal.
Någon skogsvård i modern
bemärkelse förekommer praktiskt
taget inte. Avverkningén försvåras
oerhört av blandningen av
trädar-tér; knappast någonstädes
påträffade» homogena bestånd. Ett av
de få länder, där myndigheterna
verkligen börjat intressera sig för
skogskulturen, är Chile. Under
medverkan av svensk expertis har
igångsatts odling i stor skala av
snabbväxande barrträd, söm bl. a. är av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
