Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydamerika - Sydamerikas ekonomiska geografi, av Ragnar Sundén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sydamerika
sedda att användas som råmaterial
för en inhemsk cellulosaindustri.
De årliga avverkningarna uppgår
till f. n. drygt 1,1 milj. ton i
Argentina, ca 300.000 ton i Brasilien samt
440.000 kubikmeter i Chile. I
Argentina är quebracho, av vars bark
garvämnet tannin utvinnes, ett av
de viktigaste trädslagen.
Det brasilianska skogsbruket,
återigen, är huvudsakligen inriktat på
exploateringen av dels de värdefulla
stora pinjeskogarna i staterna
Pa-ranå och Santa Catarina, dels
Amazonbäckenets ädla tropiska träslag.
Ett specialproblem inom det
brasilianska skogsbruket utgör
gummiproduktionen. En av de väldigaste
förskjutningar, som ägt rum i
Brasiliens ekonomi, sammanhänger med
nedgången i denna produktion. För
50 år sedan kom 90 % av världens
gummi från Amazonbäckenet, och
ända till 1911 höll Brasilien
ställningen som världens främsta
gummileverantör. I och med att
produktionen kom i gång i stor skala vid
de ostindiska plantagerna, sjönk
emellertid efterfrågan på det
brasilianska gummit katastrofalt. 1940
hade Brasiliens andel i
världsproduktionen fallit till 2 %.
Tillbakagången berodde i hög grad på
brasilianarnas underlåtenhet att tillämpa
nya metoder. På senare tid har
olika initiativ tagits att förbättra
förhållandena.
Även i ett annat hänseende har
utvecklingen de allra senaste åren
tagit en gynnsammare vändning för
det brasilianska skogsbruket. Före
det andra världskriget var Europa
och Förenta staterna i hög grad
beroende av Fjärran östern för
försörjningen med de vegetabiliska
fetter, som användes som råmaterial
till tvål, linoleum, fernissor,
margarin osv. När dessa tillförselkällor
under kriget avskars, utforskades
systematiskt de brasilianska
skogarnas möjligheter att ersätta
förlusterna. Resultatet var lysande, och
Brasilien gjorde på detta område sin
viktigaste krigsinsats.
Fiske
Rikedomen på fisk i vattnen
utanför Sydamerikas kuster; i de stora
floderna och i insjöarna skulle
kunna, utgöra en verklig källa till väl-
Även hästar användes vid fiske
i Venezuela
stånd. Ännu är fisket emellertid av
blygsam omfattning: årsfångsten
torde belöpa sig till högst en kvarts
miljon ton. Huvudparten fångas i
farvattnen vid Brasilien, Argentina,
Venezuela, Chile och Peru. En viss
export av saltad, torkad, rökt och
inlagd fisk förekommer, men
samtidigt importerar Sydamerika ungefär
25 % av sitt årsbehov av fisk.
Konsumtionen av fisk är
utomordentligt låg i nästan hela
Sydamerika. De enda undantagen från
denna regel utgöres av de
europeiska besittningarna i Guayana samt
Venezuela. Franska Guayana har
den högsta förbrukningen, 18 kg.
per år och invånare. Paraguay har
bottenrekordet med mindre än ett
hekto per år och invånare.
Minskade möjligheter att
importera en rad viktiga livsmedel under
kriget ökade på många håll i
Sydamerika insikten om
fiskerinäringens betydelse. Bristen på redskap
och båtar har emellertid hindrat
utvecklingen. Chile håller f.n. på att
komplettera sin fiskeriutrustning
från Sverige.
Två intressanta nyheter är
valfångsten, som bedrives under
argentinsk och chilensk flagg, samt
haj-fisket utanför Argentina och
Brasilien, som idkas för att få hajlever
för framställning av
vitaminpreparat. Ett argentinskt
valfångstbolag-opererar kring Sydgeorgiska öarna i
Södra Ishavet och har en årsfångst
av ca 1.000 valar.
Tack vare hajfisket och eh
livaktig inhemsk farmaceutisk industri,
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
