Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydamerika - Sydamerikas ekonomiska geografi, av Ragnar Sundén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sydamerika
enda samfärdslederna för ofantliga
områden av kontinentens inre.
På senare tid har regeringarna i
Argentina, Brasilien, Peru och
Venezuela uppmuntrat och understött
anskaffandet av lättare och
snabbade flodtonnage, och utvecklingen
pekar f. n. mot att flodfarten får en
växande betydelse.
Landsvägar. Landsvägsnätet i de
Sydamerikanska länderha var ända
långt in på 1900-talet svagt utbyggt
och har, med undantag för den
berömda led, som från det spanska
kolonialväldets början förenade La
Plàta-^mynningen med
gruvdistrikten i Bolivia och Peru,
huvudsakligen haft lokal betydelse.
Landsvägsnätets hela längd torde vara
något över 80.000 svenska mil,
varav hälften faller på Argentina och
och en dryg tredjedel på Brasilien.
Endast en ringa del av vägarna
har permanent beläggning och på
många håll kan de endast med
svårighet befaras under regntiderna.
En viktig händelse har varit påbör-’
jandet av den panamerikanska
landsvägen, som är tänkt som ett
föreningsband mellan de
amerikanska kontinenternas samtliga
huvud-Städer och som fullt färdig kommer
att sträcka sig från Alaska till
Eldslandet. Den sydamerikanska delen
kommer att få en längd av ca 1.300
svenska mil, av vilken mer än 3/4
nu torde vara färdiga.
Järnvägar. På samma sätt som
vägarna är järnvägsnätet
huvudsakligen koncentrerat till de tätt
befolkade distrikten i södra Brasilien
och på den argentinska pampas.
Av dess drygt 10.000 svenska mil
belöper nära 4.200 på Argentina och
drygt 3.500 på Brasilien. Endast två
järnvägar korsar kontinenten,
nämligen för det första den
transandin-ska banan från Buenos Aires till
Valparaiso och vidare linjen Buenos
Aires—La Paz (Bolivia)—Mollendo
(Peru), vilken nyligen kompletterats
med en förgrening mellan Salta
(Argentina) och Antofagasta (Chile).
En kombinerad landsvägs- och
järnvägslinje från Santos’ (Brasilien) till
Arica (Chile) är slutligen under
byggnad och väntas öppna nya
ekonomiska möjligheter för det inre av
Brasilien samt södra Bolivia.
De sydamerikanska järnvägarna
är i stor utsträckning smalspåriga
108
och den rullande materielen ofta
föråldrad. Flera kortare
järnvägslinjer har på senare år nedlagts.
Ett stort antal av de viktigaste
banorna har byggts med engelskt
kapital.
Kust- och oceansjöfart. De inre
kommunikationsledernas
otillräcklighet har givit speciell betydelse åt
kustsjöfarten. Den allra största
delen av denna gick före kriget
under nordamerikansk eller europeisk
flagg.
Ar 1939 utgjorde den
sydamerikanska handelsflottan knappt 2 %
av världstonnaget. Sedan dess har
Argentina och Brasilien utökat sitt
fartygsbestånd och börjat bedriva
transocean sjöfart. Venezuela,
Colombia och Ecuador har bildat ett
gemensamt rederi, vars båtar, den
s. k. storkolombianska flottan, skall
idka kustfart på de tre länderna
och trafik på Nordamerika.
Luftfart. I Sydamerika
organiserades strax efter första världskriget
några av världens första reguljära
flyglinjer, och hela kontinenten
överspännes nu av ett nät av
luftfartsleder. Medan det förr tog 8 dagar
att färdas från hamnstaden
Barranquilla vid Magdalenaflodens
mynning till Colombias huvudstad
Bo-gotå, har flyget förkortat restiden
till 3 timmar.
Mest har flyget naturligtvis betytt
för de många samhällen i de inre
delarna av kontinenten, vilka, förut
saknade kommunikationer.
Förbindelserna med Nordamerika och
Europa är utmärkta och stadda i
ständig utveckling.
Den berömda stranden i Rio de
Janeiro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
