Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undervisning - Vetenskapernas upprustning, av Bertil Östergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERVISNING
Vetenskapernas upprustning
Ett framträdande drag i 1940-talets svenska politik har varit deri
ökade uppmärksamhet som ägnats kiUturfr ägorna. Detta är fallet
beträffande den allmänna medborgarskolan som under 1940-talet blivit
föremål för två stora utredningar och där vi nu står inför en
genomgripande reform; det gäller det frivilliga folkbildningsarbetet
och det fria konst- och kulturlivet, som även blivit föremål för
utredning och där olika stödåtgärder genomförts eller planerats. Sist
men icke minst har viktiga reformer kommit till stånd ifråga om
den vetenskapliga forskningen ocji undervisningen. Med full rätt kan
sägas att i vårt land pågår en vetenskapernas upprustning.
Vetenskapernas uppgift
Medan vårt allmänna skolväsen
avser att bibringa medborgaren
insikter i fråga om det vetande som
Vi besitter och sätta honom i
kontakt med olika delar av vår
materiella och andliga odling, rör sig
vetenskaperna på gränsområdet
mellan vad vi vet och inte vet.
Vetenskapsmännen söker att genom sin
forskning vidga och fördjupa det
mänskliga vetandet och tränga in i
det okändas land.
Detta är alltså den. vetenskapliga
forskningens uppgift. Den
vetenskapliga undervisningen vill skänka
kännedom om den vetenskapliga
forskningens senaste rön och om
dess metoder.
Genom den vetenskapliga
undervisningen utbildas forskare, som
själv skall kunna föra
vetenskaperna vidare; den vetenskapliga
undervisningen har emellertid även till
uppgift att utbilda olika slag av
kvalificerade yrkesmän.
Universitet och högskolor
De svenska läro- och forsknings;
anstalterna är av i huvudsak tre
olika slag.
Statsuniversiteten i Uppsala och
Lund har alla de fyra, fakulteterna:
den teologiska, som utbildar främst
präster och kristendomslärare; den
juridiska, som främst utbildar
domare, förvaltningstjänstemän och
utövande advokater; den
medicinska, som utbildar läkare; den
filosofiska (med två sektioners den
humanistiska och den
matematisk-na-turvetenskapliga), som främst
utbildar lärare.
De fria högskolorna i Stockholm
och Göteborg kan sägas vara
partiella universitet; Stockholms
högskola „ har stats- och rättsvetenskap^
lig, matematisk-näturvetehskaplig
och humanistisk fakultet; vid
Göteborgs högskola förekommer
huvudsakligen humanistiska ämnen. r
Fackhögskolorna utbildar
tandläkare, civilingenjörer, , farmacèutér,,
jägmästare, agronomer och
civilekonomer. Karolinska institutet
utbildar liksom de två medicinska
fakulteterna läkare; 1948 har riksdagen
fattat beslut om upprättande av en
medicinsk högskolä i Göteborg,
vilken även skall utbilda läkare.
Läget fore upprustningen
Är 1933 tillsattes den s. k.
universitetsberedningen, en
sakkunnigkommitté, som främst skulle sökä
åstadkomma besparingar av anslår
gen till de akademiska
läroanstalterna. I direktiven uttalades bl. a.,
att den svenska
universitetsorganisationen under dtet senaste
halvseklet kunnat uppvisa en enastående
och storartad utveckling samt att
våra universitet stod som fullt
jämförliga delägare i den
internationella vetenskapliga
intressegemenskapen.
Denna inställning skulle snart
förändras.
Ar 1945 tillsattes en ny
universitetsberedning. Dess huvuduppgift
var i direktivèn helt annorlunda
formulerad. Den skulle »med
utgångspunkt från universitetens
fundamentala betydelse för den
nationella kulturen och det mellanfolk-,
liga kulturarbetet æg-! inrikta
utredningsarbetet på åtgärder,
syftande till att befästa och vidga de
akademiska lärosätenas möjligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
