Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undervisning - Yrkesutbildning inom hantverk och industri, av Martin Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yrkesutbildningen inom hantverk och industri
Innan industrialismen bröt igenom i vårt land, var det hemmens
uppgift att införa barnen i arbetslivet. De unga växte in i detta
genom att följa föräldrarna i deras arbete, tidigt deltaga i
jordbrukets eller hantverkets sysslor och så småningom glida in i den
tidens jämförelsevis enkla produktionsordning. När denna ordning
omvandlades av ångmaskinen, elektriciteten och förbränningsmotorn,
så att tillverkningen av allt flera livsförnödenheter flyttades från
hemmen och småhantverket till fabrikerna, följde yrkesutbildningen
med i denna rörelseriktning.
Från 1870 till 1914 qkade de
industri- och handelsarbetande grupper-.
nas del av landets befolkning från
19,6 % till 48,6 %. Den ungdom,
som därmed sögs in i industrin,
fick en yrkespraktik i näringslivet,
präglad av den högre
produktionstakten och det mindre intresset
inom stordriften för en allsidig
utbildning av arbetskraften. År 1918, då
grunden lades till nuvarande
yrkesskolorganisation, konstaterade
dåvarande ecklesiastikminister Värner
Rydén, ätt bristen på teoretisk
yrkeskunskap hos den egentliga
arbetarestammen var stor och att
möjligheterna för de unga att — såsom
{ i äldre tider •— erhålla någon
egentlig yrkesutbildning hos
arbetsgivarna hade minskat, »då de
yrkesutbil-dade arbetarnas tid icke i någon
ptörre utsträckning utan kännbar
ekonomisk uppoffring kunde
användas för handledning av nybörjare».
Endast ett litet fåtal lägre tekniska
yrkesskolor, organiserade som
afton-och söndagsskolor, stod de praktiska
yrkenas utövare till buds.
den egentliga yrkesfärdigheten skulle
förvärvas genom arbete ute i
näringslivet men kompletteras genom
undervisning i skola, framför allt i
yrkesteori. För den elementära
yrkesutbildningen inrättade man
lärlingsskolan och som påbyggnad på
denna yrkesskolan med i båda
fallen undervisningen förlagd till
kvällstid. Men behovet av skolor för
heldagsundervisnihg, där eleverna
kunde få grundläggande
yrkesutbildning både i yrkesarbete och
yrkesteori, gjorde sig allt starkare
gällande. 1921 års riksdag beslöt
därför om statsbidrag även till sådana
skolor, s. k. vèrkstadsskolor;
Samtidigt medgavs att också mindre och
mera fritt reglerade kurser kunde
få inläggas, inom det nya yrkesskol-.
systemets ram. På grundval härav
tillkom senare de s. k. lärling skurv
serna. 1941 års riksdag slutligen
beslöt om inrättande av s. k. centrala
verkstadsskolor, som successivt
skulle inrättas inom varje
landstingsområde r— med undantag för
Götland.
Yrkesskolorganisationen byggs upp Kvällskurser och heldagsskolor
Samhället , insåg dock, att det hade
medansvar för näringslivets
rekrytering med yrkeskunnigt folk. 1918
års riksdag beslöt således om
inrättande av praktiska
ungdomsskolor för den lägre
yrkesundervisningen. Man skapade en organisation av
skol- och kursformer, söm skulle ge
verkligt grundläggande
fackutbildning åt den ungdom, som utan mera
Omfattande, allmännà teoretiska
studier sökte sin utkomst inom
industri, hantverk, handel eller
husligt arbete. Därvid förutsattes, att
Av ovannämnda skolformer har
lärlingsskolan med dess 2-åriga yr-,
kesavdelhingar visat sig svår ätt
upprätthålla. Med årligen 225—300
undervisningstimmar = 8—12
veckotimmars teor.etiskä studier på kvälls-s
tid utöver elevernas ordinarie
48-timmarsvecka i förvärvsarbetet har
denna skolform ställt alltför stora
krav på intresse öoh uthållighet hös
ungdomen. Lärlingsskolans yrkesavv
delningar har därför så gott sorti
överallt ersatts’ med kortare eller
längre lärlingskurser med i regel ett
19.9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
