Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medicin - Flygmedicin, av Lennart Westring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flygmedicin
Om man med flygteknik menar vad som rör flygplanens
konstruktion och flygegenskaper, så kan man i ordet flygmedicin innefatta
vetenskapen om den inverkan som flygningen har på människo~
kroppen och de egenskaper som flygaren måste ha både fysiskt och
psykiskt för att kunna uthärda de med flygningen förenade
påfrestningarna. Flygteknikens snabba utveckling har framtvingat en
alltmer intensiv forskning på flygmedicinens område.
Syrgasbrist
Ett av de tidigaste
uppmärksammade problemen var syrgasbristens
inverkan på kroppen.
Vid havsytan innehåller luften ca
21 % syre och ca 79 % kvävgas
och andra för andningen likgiltiga
gaser samt någon mängd
kolsyra. Med stigande höjd över havet
förtunnas luften alltmer och
inandningsluften kommer därför att
innehålla mindre och mindre syrgas.
Till en början märker man själv
ingenting av syrgasbristen,
tvärtom tycker man att allting är bra
och trevligt och man känner sig
alldeles extra duktig. Men det är en
illusion och typiskt för den
om-dömeslöshet, som är bland de första
tecknen på syrgasbrist. Så
småningom inträder i stället en allt mer
tilltagande slöhet och sömnighet och
till slut medvetslöshet och död.
För att förhindra detta har man
konstruerat syrgasapparater genom
vilka man kan få den för
andningen nödvändiga syrgasen. Man har
lyckats göra dessa apparater
automatiska så att med stigande höjd
tillräcklig mängd syrgas släppes på.
Emellertid kommer man slutligen
till en höjd över 12.000 m, där
lufttrycket är så lågt att icke ens
inandning av 100 % syrgas räcker till
att förhindra skadliga verkningar.
Man måste då ta till s. k.
övertrycksandning, vilket innebär att
ut-andningen försvåras. Man orkar
därför inte använda den mer än
kortare stunder.
Ett annat sätt att lösa detta
problem är konstruerandet av s. k.
övertryckskabiner. I en sådan brukar
lufttrycket kunna hållas så mycket
högre än den omgivande
atmosfärens tryck, att tryckskillnaden
motsvarar en höjdskillnad av 3.000 m.
I kabinen har man alltså på 7.000
m höjd ett lufttryck som svarar mot
4.000 m och på 12.000 m ett tryck
som vid 9.000 m. Om man sam-
tidigt använder vanliga
syrgasapparater, som är tillräckliga upp till
12.Q00 m, kan man alltså stiga till
15.000 m utan ökad risk.
Förutsättningen är dock att man säkert kan
hålla kabintrycket uppe. Ett
strids-plan kan t. ex. få kabinen
genomskjuten och då sjunker lufttrycket.
Ett annat problem uppstår om
flygaren av någon anledning tvingas
till fallskärmshopp. Redan efter
några sekunder utan syrgas kan
han vara medvetslös eller död. Han
måste därför^ yara försedd med en
HUR HÖGT KAN MAN FLYGA?
Medicin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
