- Project Runeberg -  När Var Hur : aktuell årsbok / 1949 /
230

(1944-2007)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medicin - Flygmedicin, av Lennart Westring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Medicin

liten syrgasbehållare, som kopplas
till den andningsmask, som följer
med vid uthoppet. Till tekniken vid
Uthoppet hör också att flygaren
utan att lösa ut fallskärmen låter
sig falla ned mot 6.000 m höjd.
Därunder är risken för skadliga
verkningar av syrgasbrist mycket liten.

Lufttrycksßrändringar

Om en dykare från stort djup
stiger upp alltför hastigt uppträder
någonting, som vi kallar
dykarsju-ka. Vid den hastiga minskningen av
trycket mot kroppen frigöres
kväv-gasblåsor ur kroppsvävnaderna och
blodet. På alldeles samma sätt kan
det ske vid en mycket hastig
uppstigning med flygplan till höjder
över 8.500 m. Vanligen uppträder då
smärtor särskilt i och omkring de
större lederna i kroppen. Men
allvarligare tillstånd kan också
inträffa. Man kallar det
tryckfalls-sjuka. Botemedlet är ett: snabb
ned-stigning under 8.000 m.

I samband med flygning på stor
höjd uppträder även ett annat
problem, temperaturen. Med stigande
höjd minskar ytterluftens
temperatur snabbt och även temperaturen
inne i planet sjunker. Flygaren
måste därför vara varmt klädd, i
all synnerhet om han ska kunna
klara sig vid fallskärmsuthopp. Men
en varm klädsel kan vara olidlig
vid flygning på lägre höjd en varm
dag. Vid mycket höga hastigheter,
sådana som närmar sig eller
överskrider ljudets, blir det ofantligt
hett i planet. Svårigheten ligger i
att kombinera den lätta klädseln
vid start och flygning med mycket
hög hastighet med den varma, som
är nödvändig vid andra tillfällen.

Den ofta snabba växling i
lufttrycket, som flygaren utsättes för,
medför ytterligare en dèl problem.
I kroppen finns det dels gasfyllda
hålrum, dels gaser i andra organ,
särskilt tarmarna och magsäcken.
Vid minskat yttre tryck utvidgas
dessa gaser avsevärt. I
magtarmka-nalen befintlig gas förorsakär lätt
köliksmärtor och tryck mot bröstet
med svårighet att andas.

I huvudet finns ett antal hålrum,
som innehåller luft och som i
normala fall står 1 fri förbindelse med
ytterluften, nämligen mellanörat,
käkhålorna och pannhålan. Om för-

230

bindeisen är försvårad, t. ex. vid
katarrer i näsan och svalget uppstår
lätt svåra smärtor då lufttrycket
förändras och den innestängda
luften kraftigt utvidgas. I mellanörat
uppstår besvärligheterna vanligen
vid nedstigning då det måste
strömma in luft från svalget för att
motverka det ökade yttre txycket mot
trumhinnan. Sker det inte snabbt
nog uppstår smärtor i öronen och
lomhördhet, som kan sitta i länge
efteråt. Man måste därför fordra av
en flygare att passagen från
svalget till mellanörat fungerar
perfekt. Inte heller får trumhinnorna;
vara alltför tunna och ärriga. De
kan då inte hålla för påfrestning,
arna.

Accelerationens inverkan

Vid sidan av de problem som rör.
höjdflygningen står ett annat
mycket viktigt kapitel inom flygmedici||
nen, nämligen det som handlar om
accelerationskrafternas inverkan på
människokroppen. Med acceleration
menar man en ökande hastighet av
en kropps rörelse, och man brukar
uttrycka denna ökning i förhållanf|
de till tyngdkraften. Om en kropp
får falla fritt så beror ju rörelsen ;
nedåt på tyngdkraften. Hastigheten ,
i fallrörelsen ökar konstant (om
man bortser från luftmotståndet) f
och denna ökning kallar man g.

Under flygning inträffar föränd*
ringar i rörelsehastigheten på flera
sätt, och man brukar då säga att
flygaren och flygplanet blir utsatta
för en acceleration av så och så
många g.

Vid acceleration på t. ex. 3 g
påverkas flygaren av en kraft som
är lika med 3 gånger hans egen
kroppsvikt. Förmågan att uthärda
accelerationskraften, eller med ett
kortare uttryck g-kraften, beror i
hög grad på i vilken riktning i för- -,
hållande till kroppen g-kraften
verkar. Lättast att uthärda är de
g-krafter som träffar kroppen
framifrån—bakåt eller tvärtom,
svårast de som verkar i kroppens
längdriktning. Vid flygning rakt
fram Uppstår aldrig så hastig
ökning av g-kr af terna att det blir
några problem, men om ett
flygplan skjutes ut med katapult är
g-krafterna större. De verkar dock på
kroppen bakifrån-framåt och med-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nvh/1949/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free