Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härregården Ransbärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för där vankades många drickespängar. Och
skam till sägandes såg jag riktigt karlig ut på
den tiden, så alla jungfrurna där riktigt refvos
om mig, och de stassade för mig och gjorde sig
till, ja, de krusade för mig, så jag kunde ända
glömma, hvem jag var.
Men se, när en har allting bra, så vet en
inte att sätta värde på det. Och tills bättre jag
fick jag det, tills stinnare i kräfvan blef jag. Snart
så gjorde jag inte mer, än jag var rent tvungen
till, och kunde jag på något vis slippa undan, så
gjorde jag inte det en gång. Och så ofvanpå allt
happade jag till att bli rusande ett par gånger
och i fyllan så var jag vild och galen och svarte
sturskt och tyckte, att jag krusade ingen. Och
då gick det så, att jag fick lämna min tjänst.
Nu gick jag och dref därnere och sjåade
och klämde mig till litet, hvad jag kunde. Jag
var snyggt klädd och lade mina kort väl, så jag
redde mig bra till en tid.
Så en dag träffte jag en dalkulla, som var
därnere och gjorde hårsaker. Hanne slog jag
mig i tal med och bjudde hänne på kaffe. Och vi
blefvo riktigt goda vänner, Greta och jag. Sen
träfftes vi både tidt och tätt, och hur vi
pratade, så kom jag att fria till hanne, och hon
sade ja. Se, hon hade skrapat ihop litet pängar,
och dem narrade jag af hänne hvarenda styfver,
för hon tyckte så fasligt mycket om mig, så
hon kunde inte neka mig nånting, det sade hon
själf. Men jag gick och ljög för hänne hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
