Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härregården Ransbärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tiden, för jag sade, att jag var rik och att jag
rådde om en stor härregård i Halland, som hette
Ransbärg. Och jag talte ständigt om, hur många
hästar och kor och får och drängar och pigor
jag hade. Och jag tryggde hänne i, att jag gick
här och väntade på pängar hemifrån. När bara
de kommo, då skulle vi tvärt resa hem och
ha bröllop, och allting skulle bli så fint och
rart så.
Men när jag så hade fått hannes sista styfrar,
då blef jag ända rädd för hvad jag hade gjort,
och ville ge mig ifrån både Köpenhamn och
Greta. Jag orkade inte tala om, att jag bara
hade narrat hänne, för om jag skall sanningen
säga, så skämdes jag för mig själf.
Hvart skulle jag nu fara? Hem? — Då
kom jag la på fästningen, för jag hade haft att
göra med Henrik Borg! Ja, det kunde just
vara lagom åt mig, jag var inte bättre värd.
Tvi, jag kunde inte lida mig själf! Men bort
ifrån Köpenhamn skulle jag, det var tvunget.
Jag kunde aldrig uthärda att stå där som en
lögnare och bedragare inför Greta. Det riktigt
ryste i mig, när jag bara tänkte på det.
Så gaf jag mig på hemvägen. Det fick gå
med mig hur som hälst, bara jag slapp väl
ifrån Greta. Och efter sju sorger och älfva
bekymmer, så kom jag ändtligen hem till
Kröplinge. Det var på hösten. Mor var allt kommen
ifrån fästningen, hon hade fått sitta där i fyra
långa månader, för hon hade gömt mästertjufven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
